EU riskerar att gynna patenttroll

Om EU inför sitt gemenskapspatent 2015 kommer detta att i ett slag förändra förutsättningarna för immaterialrätt i Europa, och inte enbart i positiv mening. Det är glädjande att justitieminister Beatrice Ask tagit initiativet till en förnyelse av svensk patenträtt och föreslagit inrättandet av en speciell domstol för att samordna svensk rättsskipning med avseende på immaterialrätt. Vilken effekt detta kommer att ha i praktiken är dock inte klart, eftersom det nya systemet till sin natur är paneuropeiskt.

För att förstå varför detta kan inverka negativt på innovation och företagande i Europa är det viktigt att känna till hur patentväsendet utvecklats de senaste åren. Som en följd av missriktad målstyrning baserad på kvantitativa mål har en växande flod av patent med låg kvalitet och ofta minimal teknikhöjd (nivå av innovation) godkänts. Ibland kallas sådana patent för trivialpatent; roliga historier om idiotiska patent är vanliga under kaffepausen på teknikföretag. Det har blivit för lätt att få patent, vilket i sin tur har medfört ett intensifierat patenterande av defensiva skäl, som i sin tur ökat arbetsbördan ytterligare för patentverken och därmed förlängt handläggningstiderna, trots att Europeiska Patentverket (inte ett EU-organ, utan en fristående internationell organisation som finansieras av avgifter som tas ut per godkänt patent) har vuxit ut till en gigant med 6500 anställda.

Samtidigt har de så kallade patenttrollen blivit allt starkare – företag som lever på att på vaga grunder, ofta utifrån dubiösa patent, hota företag med stämning för patentintrång, med andra ord en form av utpressning. Ju enklare det är att få ett patent med låg teknikhöjd (eller ingen alls), desto lättare blir det för patent-trollen att sätta käppar i hjulet för riktiga innovatörer. Men för att trollen skall kunna skrämmas ordentligt krävs ett trovärdigt hot om försäljningsstopp och åtal för patentintrång.

När gemenskapspatentet trätt i kraft kommer ett en gång godkänt EU-patent att vara giltigt i hela EU. Ägaren till patentet kan stämma för patentintrång vid vilken domstol som helst i hela EU och därmed uppnå till exempel ett försäljningsstopp. Med tanke på hur vissa EU-staters rättsväsende fungerar är det lätt att inse vilket hot detta utgör för seriösa teknikföretag på en marknad med 400 miljoner konsumenter. Det är inte omöjligt att den organiserade brottsligheten inom vissa länder i EU engagerar sig i denna nya affärspotential och startar en ny sorts beskyddarverksamhet som ”justitieentreprenörer” i stor skala med stöd av lokala domstolar.

Samtidigt har de så kallade patenttrollen blivit allt starkare – företag som lever på att på vaga grunder, ofta utifrån dubiösa patent, hota företag med stämning för patentintrång, med andra ord en form av utpressning.

Men det riktigt allvarliga hotet är ett annat. Resursstarka amerikanska patenttroll har redan börjat etablera sig i Europa. I decennier har vi inom europeisk industri skämtat om den unika konkurrensnackdel som amerikanerna skaffat sig själva genom sin stämningscirkus. Nu är detta fenomen via patentväsendet på väg hit. Värst drabbad kommer högteknologisektorn att vara, just den sektor som vi har störst förhoppningar på.

Förmodligen kommer de kloka politikerna och tjänstemännen i de olika EU-länderna att hindra en sådan utveckling på ett eller annat sätt. Vi kan räkna med att de stora industrikoncernernas starka lobby kommer att agera i Bryssel. Men det är värt att notera att den spridda missuppfattningen att antalet beviljade patent är ett viktigt mått på innovationskraft har bidragit till denna felutveckling. Nyligen har exempelvis EU-kommissionären Michel Barnier gett uttryck för denna inställning. I själva verket rör det sig om ännu ett exempel på det missriktade mätandets mani som alltsedan Pentagons bodycounting i Vietnam i accelererande takt spritt sig bland alla möjliga samhällssektorer i Västerlandet.

Det är en intressant samhällsvetenskaplig frågeställning hur detta hänger samman med andra tidstypiska utvecklingsdrag och om okynneskvantifiering, vare sig det gäller blöjvägning, patentgodkännanden, hastighetsböter eller u-landsbistånd i procent av BNP, utgör en del av ett större tankekomplex, en enfaldens rationalitet, som fyllt upp tomrummet efter ”ideologiernas död”. Man kan också fundera i samhällsfilosofiska termer om body counting – eller New Public Management – kanske är en följd av en växande klyfta i Västerlandet mellan politikens och administrationens formella, officiella, idealiserade verklighet, dominerad av statistiska och juridiska aspekter, och den faktiska samhällsverkligheten, dominerad av det direkt mänskligas omständigheter, händelser och etik.

Publicerad i Respons 2014-1