Svenska bidrag till forskningen om människans evolution

I november hölls ett internationellt symposium vid University of Johannesburg i Sydafrika där planerna för ett nytt center med fokus på forskning om människans evolution presenterades. Kärnan i det nya centret är projektet Palaeo-TrACKS. Forskningsledare Marlize Lombard, professor i arkeologi, beskriver det som ett holistiskt designat projekt med syfte att långsiktigt skapa gynnsamma förutsättningar för internationell forskning. Projektet samlar arkeologer, paleontologer, genetiker, kognitionsforskare, geologer, laborativa analytiker, antropologer, idéhistoriker, hjärnforskare och museikuratorer från ett 15-tal universitet och museer i elva länder från fyra kontinenter. Interdisciplinär mångvetenskaplig internationell forskning genomsyrar arbetet.

Vad som framkom tydligt på symposiet är det omfattande bidrag som svenska forskare står för i projektet. Sammanlagt ett tiotal personer från Linnéuniversitetet, Stockholms universitet, Karolinska Institutet, Lunds universitet, Etnografiska museet och Uppsala universitet är på något sätt involverade. När jag frågar Marlize Lombard om varför så många forskare från Sverige är inblandade i Palaeo-TrACKS, lyfter hon fram deras kunskap, förmåga att tänka utanför ramarna och viljan till prestigelöst samarbete som avgörande faktorer.

Palaeo-TrACKS finansieras av Sydafrikas nationella forskningsråd, NRF. Det stödjer forskare i Sydafrika och bidrar med medel till forskarutbyten. Internationella forskare i projektet finansierar sina insatser med medel från egna miljöer. Exempelvis har några av forskarna knutna till Palaeo-TrACKS stöd från Vetenskapsrådet och Riksbankens Jubileumsfond. Projektet är på så sätt ett intressant exempel på hur internationalisering kan organiseras. I stället för att en forskningsledare söker projektmedel och skapar forskning runt sin person, bygger Palaeo-TrACKS på de involverade forskarnas gemensamma intressen av transdisciplinära gränsöverskridande forskningsfrågor och överenskommelser om vad forskningen ska generera i form av exempelvis artiklar, konferenspresentationer eller studentutbyten. Resultaten från de kollektiva insatserna blir på så sätt mer än summan av enskilda forskares bidrag.

Detta arbete gav nyligen uppmärksammade resultat som visar att Homo Sapiens som art kan spåras tillbaka till för cirka 300 000 år sedan.

Forskningen är banbrytande. Samlat i fyra kluster (TrACKS) undersöks åtskilliga aspekter av människans evolution. I Geno-TrACKS utforskas människans genetiska historia. DNA från nutida populationer används för att spåra migrationsmönster bakåt i tiden. DNA från förhistoriska människoben används för att undersöka Homo Sapiens äldsta tider. Detta arbete gav nyligen uppmärksammade resultat som visar att Homo Sapiens som art kan spåras tillbaka till för cirka 300 000 år sedan. Det är 100 000 år äldre än vad forskningen tidigare ansett. Ett annat forskningsspår handlar om gene-culture co-evolution. Här studeras de komplexa samspel mellan natur och kultur som format människans utveckling.

Klustret Mind-TrACKS undersöker aspekter av människans kognitiva och neurologiska evolution genom att till exempel studera lärandets och undervisningens betydelse för kognitiv utveckling. Hjärnskanning används för att spåra vilka delar av hjärnan som aktiveras vid experiment med olika sorters förhistoriska hantverk. I Micro-TrACKS undersöks de minsta beståndsdelarna av materiell kultur med hjälp av mikroskop och biokemi. Här analyseras exempelvis kemiska sammansättningar i pilgift. Förändringar i de komplexa recept som använts till giftblandningar visar på utvecklad kognition. I klustret TrACKS on the Veld inventeras tidigare outforskade områden i det sydafrikanska inlandet för att hitta spår av tidiga människor. Förväntningarna på att påträffa nya arkeologiska platser från människans tidiga utvecklingshistoria är stora.

Under de senaste tre åren har forskningssamarbeten inom projektet genererat ett 50-tal granskade forskningsartiklar i internationella tidskrifter och ett 60-tal presentationer på internationella konferenser. Några av studierna har fått stort medialt genomslag och resultat från projektet har redan förändrat kunskapsbilden av människans evolution. Projektet har funnit ett kreativt sätt att organisera internationellt forskningssamarbete på, som också genererar mervärde till nationellt finansierade projekt. Vad som händer i Johannesburg kan inspirera till förnyelse i europeiskt och svenskt forskningsstöd.

Publicerad i Respons 2018-1