Utmanar stereotyper om pensionärer i Spanien

Möjligheten att resa och utforma sina liv utan att begränsas av nationsgränser ses av många som en värdefull möjlighet. Som resurs är ett fritt resande dock ojämnt fördelat. Hög ålder är exempel på en position som traditionellt förknippats med motsatsen, där äldre kroppar återkommande associeras med stillhet i flertalet avseenden. Det nutida åldrandet utmanar dessa bilder. Charterturismens utveckling har sedan mitten av 1950-talet möjliggjort ett lättillgängligt resande. Nuvarande pensionärsgrupper har formats av detta och den möjlighet de haft att resa under livets tidigare faser har medfört att större grupper av äldre etablerat relationer till andra geografiska platser. Att helt eller delvis flytta till annat land i samband med pensionering är i dag ett både etablerat och växande fenomen. I boken Pensionärsplaneten – Spaniensvenskar och pensionsmigration i en globaliserad värld diskuterar Anna Gavanas svenska pensionsmigranter i Spanien. Med utgångspunkt i intervjuer av olika omfattning och karaktär med över tvåhundra personer skissas livet bland spanienpensionärerna och gruppens varierande villkor illustreras.

Pensionärsmigration är ett av flera nutida globala migrationsflöden. Sedan 1960-talet har svenska pensionärer sökt sig till Spanien och byggt upp så kallade ”svenskkolonier”. Det exakta antal som lever i dessa områden är oklart, eftersom bara en mindre andel registrerar sig som boende och många har kvar en bas på deltid i Sverige. Gavanas refererar Pensionsmyndigheten och uppger att omkring 6000 svenska pensionärer var permanent bosatta i Spanien år 2012.

I boken skildras en varierad bild av Spanienpensionärerna. Somliga har arbetsmigrerat som unga och blivit kvar, andra följer i sina föräldrars spår och bor i den lägenhet de ärvt från denna första generation av pensionsmigranter. Ytterligare andra har fastnat för värmen och levnadssättet efter en tidigare vistelse i landet. Gruppen skiljer sig också åt när det gäller hur mycket tid man tillbringar i Spanien. Här finns såväl ”åretruntare” som ”vinterfåglar”. I motsats till de ensidiga bilder man ibland kan möta i medier av väletablerade skatteplanerare är också de ekonomiska skillnaderna stora. I boken möter vi ett brett spektrum; här intervjuas konsumenter som söker en plats som kan möta deras krav på aktivt åldrande, golfpar med god ekonomi, folkpensionärer och också fattigpensionärer. Här finns de som investerat i hus eller lägenhet, de som lever i husbil och de som sover på gatan. När de intervjuade berättar om motiven för att bo, åtminstone delar av året, i Spanien återkommer berättelser om ett varmare klimat, en öppnare livsstil, att man tröttnat på den svenska politiken samt att det är ett sätt att få ut mer livskvalitet utifrån den pension man har.

Det är i berättelserna om ekonomin som Gavanas tydligast utmanar stereotyper om spanienpensionärerna. I det empiriska materialet, som är kvalitativt och därför inte synliggör omfattningen av de företeelser och fenomen som diskuteras, återkommer berättelser om knaper ekonomi och om hur många av de intervjuade pensionärerna förhåller sig till en låg pension. Dessa delar av Gavanas material ansluter till vad som också ses i europeisk statistik. Under 2000-talet har det skett en ökad differentiering bland äldre i Sverige och den ekonomiska utsattheten har ökat kraftigt bland grupper av äldre. Statistik från Eurostat pekar på att antalet svenska pensionärer med en pension på en nivå som innebär en risk för fattigdom ökat från 10 till 18 procent under åren 20052015, medan den motsatta trenden ses i EU som helhet och i de övriga nordiska länderna.

Även om denna ekonomiska utveckling inte är en fråga som diskuteras i boken sätter den sin prägel på de berättelser som redovisas. Spaniensvenskarnas berättelser ansluter också till forskning om ekonomisk utsatthet bland äldre som illustrerar att detta kan ta form både som ett plötsligt skeende och som ett långsamt glidande in i en allt större sårbarhet. Äldre personer med låga pensioner, inte minst ensamstående kvinnor som haft låga löner, skapar särskilda vägar för att kunna stanna kvar i värmen. En framträdande strategi är att dryga ut pensionen genom arbetsinsatser och genom att byta tjänster. Några av de intervjuade kvinnorna berättar hur de hjälper andra spanienpensionärer med hemtjänst och hur de byter tjänster som marknadsföring mot hårklippning eller lunch på restaurang.

Även om deras tillvaro är ekonomiskt knaper uppger de att de på grund av de lägre levnadskostnaderna har lättare att klara vardagslivet i Spanien än vad de skulle ha haft i Sverige, där de menar att den låga pensionen inte räcker till. En ekonomisk utsatthet bland somliga av de intervjuade framträder också i berättelserna om dem som kommit ner som par och planerat sin tillvaro utifrån två pensioner, men där den enes bortgång försätter den kvarvarande i en situation där man inte längre har vare sig ekonomi eller hälsa som gör det möjligt att återvända till Sverige. Bland de personer som skildras av Gavanas finns också den pensionär hon kallar för Kalle. Sedan några år tillbaka tar han varje vinter lågprisflyg till värmen, där han försörjer sig på att tigga och spela munspel på gatan – som också är hans sovplats.

Även om deras tillvaro är ekonomiskt knaper uppger de att de på grund av de lägre levnadskostnaderna har lättare att klara vardagslivet i Spanien än vad de skulle ha haft i Sverige, där de menar att den låga pensionen inte räcker till.

Ett återkommande tema är relationen till Spanien och spanjorer samt frågan om hur integrerad man bör vara, där författaren identifierar flera olika förhållningssätt. Somliga av de intervjuade menar att det är viktigt att integrera sig för att man annars riskerar att hamna i utanförskap. Till detta ansluter även de spanska socialarbetarna som Gavanas refererar till, som ser det som ett problem att spaniensvenskarna inte kan spanska. Samtidigt klagar andra av de intervjuade över myten om den bristande integreringen och frågar till vad nytta man måste integrera sig vid 60–70 års ålder. Är det inte, framförs det, naturligt att umgås med landsmän, ”som assyrier i Södertälje?” Även om frågan om vad denna ”integrationsvurm” handlar om eller vem som vill att svenskarna ska integrera sig inte besvaras, framträder i intervjumaterialet pågående förhandlingar om hur man vill bli betraktad och hur man förväntas agera. I likhet med vad som noterats i forskning om turister, finns återkommande exempel i det redovisade materialet på hur de intervjuade distanserar sig från turister i allmänhet och också från de spanienpensionärer man betraktar som alltför turistaktiga. Viktiga markörer mellan turister och ”långtidsboende” blir boendeort, umgänge och aktiviteter. För den som betraktar turister som vulgära framstår det som otänkbart att bo på en turistort, att känna ”riktiga spanjorer” kan bli en källa till stolthet, och besök på vingårdar och teatrar ses av somliga som en form av integration och som en mer förfinad form av ”spanskhet” än vad som tillskrivs de vanliga turistaktiviteterna.

Parallellt framträder också en gränsdragning mot Sverige och svenskar i allmänhet. De citerade i boken beskriver svenskar som socialt trångsynta som knappt pratar med sina grannar och man lyfter fram spanjorerna som mer avslappnade. I Spanien tycks man söka ett annat sätt att leva, med gemenskap, umgänge och social spontanitet. Inom svenskkolonin vidgas denna positionering till en fråga om i vilken utsträckning man kan eller bör delta i svenskklubben, där aktiviteter riskerar att betraktas som för ”svenska”. Gavanas betecknar dessa förhållningssätt som en spänning mellan solidariteten utlandssvenskar emellan och strävan efter det ”spanska” eller det ”internationella” och som en förhandling om vilken position de svenska pensionärerna har. Är de att betrakta som invandrare, gäster eller som kosmopoliter, och vilken blir konsekvensen av det ena respektive det andra? Oavsett var de intervjuade placerar sig själv och övriga spaniensvenskar bland dessa möjliga definitioner, verkar de vara överens om att svenskarna inte utgör någon belastning för det spanska samhället, utan att de snarare berikar värdlandet.

Att den belysta gruppen befinner sig i en avgränsad åldersgrupp och också agerar och tar in omvärlden utifrån sin kronologiskt höga ålder är ingen central utgångspunkt för Gavanas. Detta faktum framträder dock i resonemangen om migrantpensionärernas åldrande kroppar och i diskussionen om den omsorgsverksamhet som utvecklas kring dem. Hemtjänst i form av service, stöd och städning synes vara lätt att få och flertalet mindre aktörer beskrivs vara verksamma. Den åldrande svenskkolonin utgör en etnisk nisch och enligt Gavanas dominerar svenskar och skandinaver bland de entreprenörer som omger spanienpensionärerna. En mer avgörande fråga är huruvida migranterna avser att återvända till Sverige om man hamnar i en situation där man behöver omsorg från andra. Om så, har man också möjlighet att göra det eller planerar man att avsluta sin livstid i Spanien? Gavanas illustrerar ett brett spektrum av tankar kring sådana kommande omsorgsbehov. För den som har råd finns till exempel det privata skandinaviska äldreboendet som kostar cirka 2 400 euro i månaden. Medan somliga planerar för att återvända till Sverige den dag man inte klarar sig själv längre, tänker sig andra att dö i Spanien. Här skymtar också de som inte längre har något val fram; de som inte ser det som ekonomiskt möjligt att återvända till Sverige och som oroas av en brist på dräglig äldreomsorg som alla har råd med i Spanien.

Då och då uppmärksammas i medier de pensionärsgrupper som söker sig till andra länder. När denna recension skrivs har debatten nyligen fokuserat Portugal och avtal som möjliggör gynnsam skatteplanering. Gavanas bok illustrerar att detta är en otillräcklig bild av pensionärstillvaron utanför Sverige. Vi lever allt längre och detta sker i ett globalt samhälle. Detta öppnar för nya sätt att utforma livets senare delar, en möjlighet som anammas bland varierade grupper av äldre. Denna mångfald behöver vi ha med oss också i debatten om pensionsmigranter. Gavanas skildring är ett steg i den riktningen.

Publicerad i Respons 2017-3