Debatten mellan sociologerna Howard Becker och Alvin Gouldner från 1968 är fortfarande synnerligen relevant. Becker menade att de intellektuella ska ta ställning för den grupp som uppfattas vara i underläge. När man tar ställning för en grupp, tar man också ställning mot en annan, svarade Gouldner, och då löses den ömsesidighet upp som är en förutsättning för välfärdsstaten. Skyldigheterna tillfaller en grupp, rättigheterna en annan.
Framväxten av kåkstäder och ”no-go zoner” är omskakande för den svenska självbilden. Att alla medborgare har räta tandrader, avslutad skolgång och en känsla av delaktighet i samhällsbygget, det var folkhemmet vi ärvde. Arvegodset har förslösats, men vi saknar ännu orden för att benämna det nya som fyller tomrummet efter den sociala ingenjörskonsten. Det är mot den bakgrunden som en debatt i tidskriften American Sociologist från det symboltyngda året 1968 blir aktuell igen. Den ene av debattörerna, Howard Becker, är känd för sina studier av det amerikanska samhällets skuggsida. Han uppmanade sina kollegor att ta ställning för de Marginaliserade. Uppmaningen synades av Alvin Gouldner. Den senare nådde ryktbarhet för sina kunskapsteoretiska reflektioner kring sociologins sanningsanspråk. Kritiken som han riktade mot Beckers ställningstagande kan ge vägledning i våra ansträngningar med att uppdatera den svenska självbilden.
Logga in på Respons
Här kan du som prenumerant logga in för att ta del av allt material på webben.
