Dags för universitetsförlag!

Genom sin bokutgivning har universiteten möjlighet att arbeta aktivt med vad som brukar kallas ”tredje uppgiften” vid sidan av forskning och undervisning. Det ingår i högskolornas uppdrag att ”samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta” (lag 2009:45). Respons vill bidra till en kritisk offentlighet för den kvalificerade facklitteraturen, den som i stor utsträckning skrivs av universitetsforskare och andra akademiker.

Att finna de universitetsutgivna verken har emellertid inte varit helt lätt. Den akademiska publiceringen är inte transparent organiserad. Den är inåtvänd och svår att få syn på. Universiteten bekantgör sällan sina skrifter i allmänna fora. Man kan tycka att de borde vara synnerligen angelägna om att nå ut med sina utgivningsprogram, men av någon anledning har de svårt att kommunicera.

Den akademiska utgivningen är omfattande. Bara inom Uppsala universitet handlar det om cirka 300 titlar per år, lika många som på ett stort allmänt förlag. Om dessa ges ingen utåtriktad information värd namnet. Böckerna är spridda på ett sjuttiotal acta-serier hos olika institutioner och centra, vilka alla har utgivningsansvar för sina titlar. Över det hela svävar Acta Universitatis Upsaliensis. Det låter som ett universitetsförlag men är det inte. Någon samlad presentation av utgivningen görs knappast och framförallt ingen marknadsföring. Titlarna kan beställas online, om man lyckas ta sig fram på vindlande sökvägar. Verksamheten är förnäm och frånvänd.

I Stockholm kommer man närmast något som liknar ett professionellt förlag. Stockholms universitets förlag ger dock bara ut ett halvdussin titlar om året, främst inom utbildningsvetenskap. Ursprunget är nämligen HLS förlag (Högskolan för lärarutbildning i Stockholm). Verksamheten skall ge överskott, något som begränsar möjligheterna att fullgöra den tredje uppgiften. Kravet innebär nämligen att man gör motstånd mot att publicera avhandlingar i tryck eller digitalt. Efter 2007 har ingen avhandling kommit ut på förlaget.

Inte heller Karolinska Institutet University Press publicerar forskning utan satsar enbart på popularisering. Det är naturligtvis ett sätt att ta sig an den tredje uppgiften, om än med begränsad betydelse.

Så här ser det ut runtom i landet. Det finns många skriftserier och det görs ansatser att koncentrera informationen om dessa. På Södertörns högskola till exempel försöker en publikationskommitté samla ihop och visa upp vad som utges. Något riktat synliggörande – marknadsföring – åstadkoms dock inte. Informationssajten är på vanligt sätt inbäddad i en digital snårskog.

Av störst allmänt intresse är vad som för närvarande sker i Lund. Där vill man lyfta sig ur de insuttna förhållandena. För ett år sedan gjordes en utredning av Katarina Bernhardsson, Ny strategi för vetenskaplig bokpublicering vid Lunds universitet, på initiativ av Lynn Åkesson och Marianne Thormählen, professorer i etnologi respektive engelsk litteratur. Det är en välskriven och genomtänkt skrift, stark i materialgenomgången och tydlig i sina förslag. Fokus ligger på ”området för humaniora och teologi”.

Katarina Bernhardssons slutsats är att ett nytt universitetsförlag bör bildas. Det förra, Lund University Press, var ett samarbete med förlaget Studentlitteratur och lades ned 1999, till stort förfång för de humanistiska ämnena. Skälet till avvecklingen angavs bland annat vara att förlaget bara gav ut ”sådant som ingen annan tar”. Den allmänna situationen är nu en annan. I lagen har kraven på högskolornas information skärpts. Nu måste man därför begära, skriver Bernhardsson, tydligare yrkesmässighet i fråga om redaktionell nivå, estetisk form, synlighet och distribution. Att etablera ett universitetsförlag i Lund skulle vara ett sätt att ”ta forskningsproduktion och spridning på allvar”.

I ett första steg har utredningen lett till att Bernhardsson anställts som redaktionssekreterare i en centraliserad verksamhet för ”område HT:s skriftserier”, vad som kan kallas ”Lunds Universitets Skrifter”. Verk som ges ut inom dessa serier skall synliggöras, beskrivas utförligt och kunna beställas online.

Men mer har skett de senaste veckorna. De humanistiska och teologiska fakulteterna har förnyat sina ansträngningar att starta ett verkligt universitetsförlag för kvalitetsgranskade böcker författade inom de egna fakulteterna. Planen är att ett sådant ”Lunds Universitets Förlag” efterhand skall vidga utgivningen till andra fakulteter och även publicera forskare från andra lärosäten inom och utom landet. Avsikten är att verken skall parallellpubliceras som ”open access” (alltså fritt online) och i tryck.

Man måste hoppas att Lundahumanisternas initiativ lyckas och att de skall ha kraft att driva utgivningen innovativt genom att kombinera digital och traditionell utgivning, så att verk också kan offentliggörs först digitalt och senare i mer redigerad form utkomma på papper. Samverkan med det omgivande samhället skulle då bli öppnare än nu, inte minst därför att forskningsresultaten skulle kunna framställas mer tillgängligt och tilltalande för intresserade läsare.

Men vi är inte där än.

Av kostnaden för att producera en doktor utgör tryckningen av avhandlingen en liten del. Synliggörande av skriften för det omgivande samhället innebär ett ännu mindre utlägg. Därför kan det inte vara rimligt att undanta publiceringen av avhandlingar från ett universitetsförlags ansvar och inte heller att kräva att den skall ”gå runt”, om den ändå kommer till stånd. Publicering, lansering och spridning av skrifter tillkomna inom universiteten måste ingå i det centrala åtagandet. De som nu verkar för att få i gång bättre publiceringsverksamhet bör göra detta klart och rikta kraven om finansiering till universitetsledningarna. Det är ledningarnas ansvar att organisera en professionell utgivning av de verk som kommer direkt ur verksamheten.

En iakttagelse som tränger sig på är att universiteten har en utvecklad förmåga att krångla till sina uppgifter. De revirproblem man anför så snart det ställs konkreta frågor om utgivningen framstår som i grunden onödiga och fullt möjliga att lösa för en kompetent ledning. Frågan om vem som fattar utgivningsbesluten bör kunna delas upp i tydliga moment. Om titlar som man inom en ”skriftserie” beslutat utge drar med sig kostnader inom ”förlaget” för redigering, lansering och annan hantering skall naturligtvis tillräckliga medel bifogas utgivningsbeslutet.

När universiteten tar större ansvar för sin bokpublicering kommer små och stora aktörer som Arkiv, Atlantis, Boréa, Carlssons förlag, Daidalos, Dialogos, Makadam, Natur & Kultur, Norstedts, Nya Doxa, SNS, Symposion och några till att möta stimulerande tävlan. Till allmän båtnad.

Även om ett visst ljus börjat skymta vid Lunds horisont måste man konstatera att den tredje uppgiften ännu inte fullgörs på ett tillfredsställande sätt. Landets universitetsrektorer inbjuds härmed att instämma i denna kritik.

Publicerad i Respons 2012-6