De mindre fackförlagen har blivit forskningens förädlingsindustri

”De stora förlagen lämnar luckor i sin fackboksutgivning, där vi mindre förläggare kan komma in. Ett sådant tomrum kan ha beteckningen Ej Storsäljande Kändisförfattare. Men med entusiasm, träget arbete och känsla för kontinuitet kan också en sådan lucka ge avkastning.”

Det är Torgny Wadensjö som gör denna reflexion när han ser tillbaka på sin verksamhet i Dialogos förlag. Han köpte det gamla Lundaförlaget redan 1995, då han också var chef för SNS förlag. Från 2004 har han intensifierat verksamheten i Dialogos, som sedan dess gett ut 1215 facklitterära titlar och omsätter 3 miljoner kronor per år. Två personer inklusive honom själv är anställda, i övrigt engageras frilansande redaktörer, informatörer och producenter i arbetslag som sätts samman för enstaka böcker eller för grupper av böcker. Samordningen vilar på honom själv som förlagschef. Det här sättet att arbeta är vanligt på de mindre förlag som ger ut böcker inom humaniora och samhällsvetenskap för akademiker och bildad allmänhet.

Dialogos har utvecklats starkt på senare tid och är en del av en intressant förvandling av förlagsbranschen. Mindre och medelstora förlag tar allt större ansvar för den seriösa fackboksutgivningen. Förläggeri håller på att återfå prägel av hemindustri.

Ur de stora förlagens perspektiv ser det ut som om bokutgivningen har gått ned under de senaste åren, både i fråga om antal titlar och ekonomisk avkastning. Svenska Förläggareföreningen – som bland sina 63 medlemmar har nästan alla de stora förlagen – noterar i sin statistik en nedgång på över 1 000 utgivna titlar mellan 2005 och 2011, från 4 157 till 3 132, en minskning på 25 procent.

Även försäljningsvärdet av alla tryckta böcker från dessa förlag till återförsäljarna (bokhandel, bokklubbar) har minskat, från 1,93 miljarder 2007 till 1,57 miljarder 2012. En mindre uppgång i försäljningen av e-böcker har skett under samma tid, från 0,3 till 17,1 miljoner; det rör sig alltså fortfarande om en mycket liten del av bokförsäljningen.

Ser man till hela bokutgivningen i Sverige kan emellertid inte någon trendmässig nedgång konstateras. Enligt Kungliga Bibliotekets statistik steg tvärtom antalet utgivna titlar från 9 300 år 2005 till 10 400 år 2011. De som står för denna ökning är således de många mindre förlagen – 212 av dem är medlemmar i Nordiska Oberoende Förlags Förening, NOFF. Det kan röra sig om hobbyförlag och så kallade förmedlare, som mot ersättning åtar sig att utge författares texter. Men många av förlagen är dels inte så små, dels högst professionellt skötta.

Försäljningen av facklitteratur har enligt förläggareföreningens branschstatistik gått ned från 2011 till 2012 med 165,3 miljoner kronor från 862,5 till 697,2, närmare 20 procent. Skönlitteraturen sjönk från 642,8 till 598,5 miljoner. E-böckerna ökade från 7,5 till 17,1. En till synes motstridig utveckling noteras för antalet nya titlar, som gick upp från 4 965 till 5 010, vari emellertid ingår ett tillskott av 600 utgivna e-böcker.

I exemplar räknat har försäljningen av facklitteratur från SvF-förlagen minskat från 6,4 miljoner 2008 till 5,2 miljoner 2012. Hur mycket av denna nedgång för de stora som har motverkats av en uppgång för de mindre förlagen finns ännu ingen publicerad statistik för; NOFF sägs dock arbeta med en sådan. Eftersom det totala antalet utgivna titlar enligt KB-statistiken har stigit är det dock troligt att försäljningssumman i varje fall inte har gått ned.

På de flesta iakttagbara avsnitt sker alltså en förskjutning från större till mindre förlag, inte minst när det gäller facklitteraturen. Vad är det som driver denna utveckling? En förklaring som ges av bokbranschexperterna Kjell Bohlund och Bengt Brodin är att de små förlagen genom lägre krav på lönsamhet kan engagera sig för författarskap som inte tas upp av de större förlagen. När dessa funnit sin publik går de ofta över till någon större utgivare, menar Bohlund och Brodin. Synpunkten tycks närmast vara giltig för skönlitterära författarskap. En ytterligare förklaring kan vara att utgivning på eget förlag har ökat med hjälp av professionella förmedlare.

En allt större del av förlagsbranschen håller på att återfå sin gamla karaktär av småindustri. Det är en utveckling med flera sidor. Mångfalden i fråga om utgivningsbeslut gynnas men effektiviteten i marknadsföring och distribution kan bli lidande. Respons skall i de närmaste numren göra nedslag bland fackboksförlagen för att försöka teckna en bild av den framväxande nya situationen.

Hur klarar de mindre förlagen med sin lägre lönsamhet av lansering och information i konkurrens med de större med deras välbefolkade PR-avdelningar? På Dialogos skapar man små, tillfälliga, nätverk kring någon eller några titlar, ofta med bokens författare och någon person med medieerfarenhet i centrum. Det gäller naturligtvis att rätt bedöma försäljningspotentialen för en titel. ”I allmänhet är det bäst att lägga mer krut på det som redan går bra”, säger Torgny Wadensjö. Att vara snabb är också viktigt för att nå ut. Det är små förlag bra på.

Betydelsefullt är att skapa sammanhang i utgivningslistan, så att titlarna stödjer varandra. Den som vill läsa eller skriva inom ett visst område skall klart kunna uppfatta hur förlagets intresseprofil ser ut. På Dialogos rör man sig i huvudsak inom humaniora: historia, idéhistoria, religionshistoria och andlighet i vid mening. På ett litet förlag kan områdena mer osökt stödja varandra. Titlarna uppfattas lättare som uttryck för en intressant personlighets preferenser. Fascinerande möten mellan folklore och religionspsykologi kan synas ske inför förläggarens roade blick. I höst ger Dialogos ut Den mediterande dalahästen – om det religiösa landskapet i Dalarna av Liselotte Frisk och Peter Åkerbäck.

De stora förlagen tar ibland också hjälp av mindre för att bromsa sin reträtt. Så kan det uppfattas när Norstedts nu går in i ett samarbete med Warner Music och etablerar utgivningslinjen/förlaget Metronome Books. Metronome är det musikförlag där en stor del av svensk populärmusik sedan 1949 finns inspelad.

Det nya förlaget drivs av Lars Nylin, redaktör för tidskriften Musikindustrin, och Bo Frölander, båda alltså från musikbranschen, samt av förläggaren Stefan Hilding på Norstedts. Man skall ge ut musikbiografier med koppling till Metronomes historia. Början görs i höst med en självbiografi av Pugh Rogefeldt och en biografi om Björn Afzelius av Gunnar Wesslén. Man strävar efter hög litterär nivå. Nästa utgivning är en bok om Fred Åkerström av den skönlitteräre författaren Peter Mosskin.

Nyttan för Norstedts av samarbetet med Metronome är uppenbar, men varför skapa en särskild förlagsenhet med eget namn? ”Det kan bli mer intressant för en artist att ge en memoar under ett namn som påminner om Metronomes stora musikskatt.” Varumärkesladdning är det ord Stefan Hilding använder. Återstår alltså att se hur mycket laddning det finns kvar i det gamla skivmärket.

Grundligt – ”som namnet antyder” – ville Katarina Klok och Tove Marling Kallrén gå tillväga när de 2003 slutade som redaktörer hos David Stansvik på Nya Doxa och startade sitt förlag Makadam. Katarina Klok sitter nu i Göteborg, Tove Marling Kallrén i Stockholm, men sådant är numera inte något hinder för nära samarbete. De har med sin gamle chefs välsignelse lyckats etablera en omfattande akademisk kvalitetsutgivning. Makadam ”gör vad som helst som är bra”.

Inriktningen övertog de från Nya Doxa men de ville också dra in fler kvinnliga författare i utgivningen. De utgick från att det finns mer utrymme för utgivning inom humaniora och samhällsvetenskap för universitet och högskola än vad de stora förlagen utfyller. Utvecklingen har bekräftat antagandet. Makadam omsätter nu årligen 2,3 miljoner kronor, har två anställda och använder i övrigt frilansare för redaktion, produktion och information – ungefär som Dialogos.

Mycket av utgivningen består av avhandlingar försedda med statligt tryckbidrag som grundfinansiering. ”Vi gör mycket för pengarna”, framhåller Tove Marlén Marling Kallrén. Deras författare värderar att få ytterligare redigering och språkgranskning, trots att deras texter redan är nagelfarna ur ett akademiskt perspektiv.

Makadam har engagerat sig i den diskussion om open access och elektronisk utgivning som förs inom de nya universitetsförlag som är på väg att formeras. Respons har rapporterat om de överväganden som görs vid Stockholms och Lunds universitet (nr 1 och 2/ 2013). I den utveckling som sker finns utmaningar för ett förlag som Makadam. Det är inte de stora kommersiella förlagen man i första hand ser som konkurrenter utan just de framväxande moderna universitetsförlagen.

Tryckta böcker kommer att finnas kvar under lång tid men man måste förbereda sig på stora förändringar, säger Tove Marling Kallrén. Open access kan bli en viktig form för tillgängliggörande, men det är viktigt att texterna även i framtiden är professionellt redigerade. Det är lätt att som läsare instämma i denna ståndpunkt. På Makadam menar man inte att de stora forskningsfinansiärerna måste fortsätta att ge medel till pappersboksutgivning. Men de måste vara medvetna om att professionella förläggare får problem om tryckbidragen tas bort.

”Vi är redo att pröva olika utgivningsformer och kanaler, men vi behöver få finansiering för det arbete med förädling av forskningsredovisningen som vi utför: redigering, paketering, ansträngningar att förmedla resultaten till de relevanta läsarna!”

Låt oss från Respons sida tillfoga synpunkten att utan en sådan förlagsverksamhet kommer den kulturella nivån i forskningsförmedlingen att lida skada – och därmed också djupet i det offentliga samtalet.

Publicerad i Respons 2013-4