Globalisering är mer än bara frihandel

En av de mest spektakulära politiska scenförändringar som pågått ett tag inför våra ögon är att betrakta hur den europeiska vänstern – inte minst den svenska – vridit sig mot nationalism. I vårt land kan vi se hur tankesmedjor och gamla ärevördiga vänstertidskrifter publicerar det ena inlägget efter det andra där det krävs ett ”återtagande av kontrollen” från nyliberalismen och globalisering. Det är dock något oklart vad man vill åstadkomma. En del vill återgå till något de kallar Folkhemmet medan andra talar om ett återupprättande av nationella ekonomier, eller keynesianismen, med hårda restriktioner mot kapitalströmmar över gränserna, till och med ibland protektionism. En inte längre så liten minoritet talar högljutt om kraftiga begränsningar av invandring för att rädda den svenska modellen.

Det är i detta läge som den brittiske statsvetaren Colin Crouch sticker ut hakan. Crouch är pensionerad statsvetarprofessor, bland annat från Europauniversitet i Fiesole i Italien, och har rykte om sig att vara en pålitlig vänsterman, en europeisk socialdemokrat med goda kontakter med Europas fackliga organisationer. Han har skrivit kritiska böcker mot nyliberalismen som politiskt projekt, liksom mot avreglering av arbetsmarknaden. För drygt tio år sedan lanserade han begreppet ”post-demokrati” för att karakterisera vår tids politiska knäfall inför nyliberalismens tro på den fria marknaden som svar på allting.

I sin nya korta och rappt skrivna bok Globalisering under press har han ett annat syfte. Han invänder starkt mot att globalisering – ett ord med stark politisk laddning som man kan mena olika saker med – enbart ses som sammankopplad med nyliberalismen. Globalisering är också det mödosamma arbetet sedan andra världskriget att bygga upp internationella organisationer för att minska nationella spänningar och skapa regler för handel och mänskliga rättigheter. Det handlar även om möjligheten att kunna utbilda sig utanför sitt lands gränser samt motverka chauvinism och auktoritära regimers krav på makt över sina medborgare. Är inte både UNICEF, ILO eller WHO – alla under stark press i dag – värda att behålla?

Hur har det då blivit så här? Vänsterns successiva övertagande av nationalism och främlingsfientlighet ser Crouch som en process i flera steg. Utgångspunkten är inte sällan argument som traditionellt tillhört vänstersidan: behovet av att reglera en fri kapitalism, att kräva omfördelning och försvara välfärden. Men snart nog hamnar man på farlig mark när man kritiserar liberala värden rent allmänt, ger sig på något man kallar mångkulturalism och talar för att stänga ute främlingar. Som Crouch påpekar är liberala värden ett historiskt arv även för vänstern. Globalisering behöver inte sammanfalla med enfaldig nyliberalism. Tvärtom kan globalisering fungera om den får innefatta regleringar och internationellt politiskt samarbete, ”smart globalisering” som även ekonomen Dani Rodrik talar om. Det handlar inte bara om frihandel utan också om sociala rättigheter och skydd mot en nedåtgående spiral av konkurrens mot botten. 

Tvärtom kan globalisering fungera om den får innefatta regleringar och internationellt politiskt samarbete, ’smart globalisering’ som även ekonomen Dani Rodrik talar om.

Det är Crouchs ståndpunkt att nationalstaten inte i längden kan skydda oss från den internationella ekonomins stumma tvång. Det skulle i så fall kräva att vi helt stänger in oss, vilket gör oss fattiga och att vi går miste om allt det goda som öppenheten ändå innebär: vi kan lära oss nya saker, bli mindre inskränkta och mera toleranta. Visst, öppenhet skapar faror och ställer krav på omorientering. Samtidigt är nostalgin när det gäller mellankrigstidens och det kalla krigets avgränsningar och nationella ekonomiska kontroller historiskt okunnig och naiv. Den bland vissa så omhuldade keynesianismen var trots allt till stora delar något påtvingat: man fick göra så gott man kunde givet politisk inlåsning och brist på fungerande marknader liksom av övernationella reglerande institutioner. Det är för övrigt viktigt att skilja mellan Keynes som innovativ tänkare och keynesianism som ekonomisk-politisk praktik efter andra världskrigets förstörelse.

 Crouch vågar till och med att damma av de gamla argumenten för den Europeiska unionen som tidigare var så starka inom den europeiska vänstern – även i Sverige (men kanske i något mindre grad). EU kan inte i första hand ses som ett nyliberalt experiment. Tanken var att marknaden skulle kompletteras med ett socialt Europa. Detta projekt var inte en taktisk fint för att lura på vänstern nyliberalismen. Genom att bygga upp starka institutioner som även innefattade en social dialog mellan civilsamhällets parter skulle en motvikt mot marknaden kunna åstadkommas. Crouch menar också att mycket gick i positiv riktning fram till i början av det nya milleniet, när ökad nationalism bland medlemsländerna och ekonomisk kris ledde till en omfattande reträtt.

Som brittisk vänsterman är förstås Crouch bitter motståndare till den vingliga populistiska politik som Labour-partiet bedrivit under senare år liksom till Brexit. Högernationalisterna har i samarbete med nyliberalerna lurat skjortan av vänstern. Genom att överge EU – trots allt skapat i en politisk demokratisk dialog – hamnar Storbritannien i klorna på USA, menar han. För den som tror på mera lokalt producerad mat och mera egen kontroll kommer besvikelsen att bli stor. Skulle ett handelsavtal med Trump verkligen vara så mycket bättre än – låt vara kanske delvis bristfälliga – demokratiskt överenskomna regleringar på europeisk nivå, frågar han sig.

Man kan förstås till sist undra om någon i dag gitter att lyssna på Crouch och hans starka tilltro till en internationalistisk vänster och det gamla socialdemokratiska budskapet om en socialt reglerad global ekonomi – eller för den delen om ett reformerat EU. Har tåget redan gått? Samtidigt är det ändå nödvändigt att ta till sig Colin Crouchs sansade och tankeväckande analys i en tid då vänstern verkar att mota in sig i en återvändsgränd och bli en stödtrupp till den nationalistiska högern.

Publicerad i Respons 2020-3