För att kampen mot terrorismen ska bli framgångsrik måste teorierna och ideologierna bakom den bemötas och därför måste man studera dem. Men i stället för att lyssna på terroristerna själva väljer alltför många att själva hitta på förklaringar till deras agerande i sådant som sociala orättvisor och kolonialism och ger Väst skulden för terrorismen. Terrorgruppernas egna ideologer har varit framgångsrika när det gäller att anknyta till dessa berättelser.
Våld är det yttersta politiska vapnet. I någon mening kan all maktutövning sägas vara baserad på våld. Men det innebär inte att den är av ondo, eller ens att våldet alltid är det. Den våldtagnas våld mot våldtäktsmannen anses knappast fel av någon, om det inte går för långt möjligen, polismannens mot våldsmannen inte heller. Men när polisen angriper demonstranter, även våldsamma sådana, börjar somliga ha invändningar och tycker att polisens våld är en form av förtryck, ett uttryck för statens skyddande av de mäktigas intressen och annat i samma stil. I vissa stater är detta uppenbarligen sant, men i dessa är det sällan lagligt att demonstrera över huvud taget. Hur är det här i Sverige? Det finns lagliga möjligheter, man kan organisera sig, argumentera för sin sak, delta i möten, skriva debattartiklar och demonstrera. Men när alla dessa möjligheter är uttömda – ja, ibland långt tidigare än så – tar de mest extrema till den mest extrema metoden: terrorism. Det propagandistiska våldet syftar till att skrämma folk att ändra sig, att underkasta sig och att i rädsla ansluta sig till terroristernas världsbild.
Logga in på Respons
Här kan du som prenumerant logga in för att ta del av allt material på webben.
