Kriget mellan två totalitära stater

Denna bok bör ha verkligt goda chanser att bli standardverket för en lång tid framöver när det gäller striderna på östfronten under andra världskriget, alltså den gigantiska kampen – inte minst ideologiskt – mellan Hitler och Stalin som slutade i en förkrossande seger för Röda armén. Detta var också på många sätt en direkt avgörande faktor bakom andra världskrigets utgång i Europa, något som inte alltid framgått av brittiska och amerikanska skildringar. Dessa har ofta tenderat att fokusera på följderna av kriget i Nordafrika och D-dagen i Normandie.

Författaren till verket är chefen vid danska försvarsakademien, Sovjetexperten och förutvarande diplomaten Niels Bo Poulsen. Alldeles uppenbart besitter han många av de kvaliteter som krävs för att våga sig på en så omfattande uppgift. Inte minst har han lagt åtskillig tid och kraft på forskning i relevanta tyska och ryska arkiv. I fråga om de sistnämnda kunde Poulsen dessutom med stor fördel utnyttja den period av relativ öppenhet som kännetecknade framför allt Jeltsinåren, men som numera inte längre råder. 

Boken skildrar detaljerat kriget mellan dessa två totalitära stater, vilket inleddes med tyskarnas angrepp i midsommartid 1941 och därefter pågick i nästan fyra år. Men redan efter några månader och senhöstens överraskande iskyla och snö stod det klart att de misslyckats. I det långa loppet var enligt författaren denna utgång dessutom given. Till skillnad mot Sovjetunionen kunde Tyskland – trots extrem mobilisering på hemmaplan – inte kompensera för de enorma förlusterna i materiel och manskap.

Men det som gör boken särskilt intressant är att Poulsen ingalunda begränsat sig till kampen på slagfältet.

Läsaren får följa de klassiska striderna på östfronten, såsom inringningen av Leningrad, belägringen av Sevastopol, den fruktansvärda kampen om Stalingrad, det stora pansarslaget vid Kursk eller den slutliga stormningen av Berlin. Men det som gör boken särskilt intressant är att Poulsen ingalunda begränsat sig till kampen på slagfältet. Exempelvis får de olika partisanrörelserna ett visst utrymme även om författarens slutsats är att deras betydelse sannolikt överdrivits. Till detta kommer att han också aktivt letat fram och återgivit texter ur brev och dagböcker som förmedlar vittnesmål om hur striderna upplevdes av enskilda, både soldater och civila – alltså det i all krigshistoria så ofta saknade, men viktiga perspektivet ”underifrån”. I särskilt påtaglig och plågsam grad drabbades just civilbefolkningen av den ”brända jorden”-taktik som båda sidor tillämpade för att försvåra för fienden vid reträtter. Vidare är redovisningar av den tyska systematiska utrotning av judar och romer som ingick tidvis en nästan outhärdlig läsning. 

Också striderna längs den reguljära fronten blev fruktansvärt blodiga. Detta var utan all jämförelse andra världskrigets absolut viktigaste krigsskådeplats. Omkring 75 procent av de 5,3 miljoner tyska soldater som stupade eller togs till fånga mötte sitt öde här. På den ryska sidan dog minst 8,7 miljoner sovjetiska soldater – sannolikt betydligt fler – och de civila förlusterna har beräknats till ofattbara 18 miljoner. Undra på att detta i Ryssland kallas ”Det stora fosterländska kriget”.

Extra värdefullt är att Poulsen också redovisar den bakomliggande rysk-tyska utvecklingen under 1930-talet, vilken utmynnade i Molotov-Ribbentrop-pakten, en direkt förutsättning för utbrottet av andra världskriget. Likaså skildras hur den militära kraftmätningen betraktats av olika parter under den följande kallakrigsperioden och fram till i dag. Läsaren får följa opinionerna i de av Sovjet under lång tid ockuperade baltiska staterna liksom den nutida synen på striderna i dessa länder. Även avsnitten om Polen och Ukraina – främst de östra delarna – visar hur kriget har en stor relevans för förståelsen av skeendet i dag. I detta sammanhang varnar författaren för den omfattande mytbildning och demonisering av oliktänkande som han menar att de ukrainska myndigheternas historiepolitik nu skapar. 

Detta är en storartad bok med slående många infallsvinklar. Ur vårt nordiska perspektiv kan det vara anledning att notera att närmare 12 250 skandinaver anslöt sig till Waffen-SS, varav 7 000 danskar, 5 000 norrmän och 250 svenskar. Flertalet hade en tysk familjebakgrund eller var aktiva i något nordiskt nazistparti. Deras förluster var stora; var tredje dansk som kämpade på den tyska sidan stupade. 

Ett särskilt tack är till slut på sin plats till Ole Andersson för en utmärkt översättning. Ett extra plus bör boken dessutom få för de välvalda illustrationerna med fotografier och kartor, där inte minst bildtexterna ofta ger intressant information. En fyllig litteraturlista, en genomarbetad notapparat samt ett person- och ortsregister understryker ytterligare den positiva bilden.

Publicerad i Respons 2018-5