Norstedts görs klart för försäljning

Det som sker med Norstedts ger déjà vu-upplevelser. Utgivande enheter blandas och kuperas, personal får gå, hel- och delägda verksamheter avyttras. Vad som återstår av Norstedts Förlagsgrupp AB, inklusive barnboksenheten Rabén & Sjögren, är utbjudet till försäljning. Ägarna, Kooperativa Förbundet, har begärt in anbud under sommaren.

Esselte blev 1930 genom en aldrig helt genomskådad operation ägare till Norstedts, som sedan 1902 hade varit ägare av Centraltryckeriet, själva basen för bildandet av Sveriges Litografiska Tryckerier, Esselte. ”Dottern köpte modern”, sade man förvånat. Sextio år senare förvärvades Norstedts av det statliga förlaget Liber, som i sin tur 1993 övertogs av den holländska koncernen Wolters Kluwer. Kooperativa Förbundet trädde 1997 in som ägare.

Nu är det dags igen. Eva Swartz, Norstedts styrelseordförande sedan 2013, och Otto Sjöberg, vd sedan 2014, har genomfört en omstrukturering som inneburit att mer än trettio medarbetare sagts upp, inklusive hälften av cheferna. IT/produktionsavdelningen och försäljningsavdelningen har i praktiken avskaffats. ”Vi plattade till organisationen väldigt tydligt”, säger Otto Sjöberg.

Ordförande och vd hävdar båda att de inte tog sina uppdrag för att ”klä bruden” – göra företaget attraktivt för hugade köpare. ”Det kravet fanns inte”, säger Eva Swartz. ”Jag har känt att jag vill göra Norstedts lönsamt, för det är inte roligt att arbeta i en verksamhet som går dåligt och sedan blir såld.”

Akademibokhandeln, som KF ägt en längre tid och som de senare åren fördes ihop med Norstedts under Maria Hamrefors som vd, har redan spjälkats loss och sålts till investeringsfonden Accent Equity som huvudägare. Mindre andelar innehas av Natur & Kultur och Killbergs bokhandel.

Reduktionen innebär också att flera intressebolag – sådana där man inte är majoritetsägare – har avyttrats. Det har gällt ägandet i den historiska bokklubben Clio, i Berghs förlag och Elib, e-boksförlaget som Eva Swartz personligen hade velat hålla kvar. Otto Sjöberg däremot säger att han ”har en ganska osentimental syn på vad som varit förut”. Distributionsuppdraget har flyttats från Förlagssystem till Bonnierägda Samdistribution, vilket pressat ned kostnaden. Man har gjort sig av med Norstedts Ordbok, där förlaget varit ensam ägare. Varför denna reträtt från en marknad där man nästan haft monopolställning? Övervägandena var inte enkla. ”För oss var det att antingen satsa stort på övergång till digital publicering eller också avyttra verksamheten”, säger Eva Swartz. Otto Sjöberg menar att ”Ordboks framtid ligger bättre i händerna på Nationalencyklopedin (NE), som förhoppningsvis kan utveckla verksamheten mer framgångsrikt än vad vi hade kunnat göra”.

Investeringsbehovet skjuts således över till NE. Detta påverkar förstås priset på Ordbok nedåt. KF kan å andra sidan få bättre betalt för Norstedts.

Kooperativa Förbundets förvärv av Norstedts från Liber/Wolters Kluwer sköttes av Kjell Bohlund, som då var vd för KF-ägda Rabén & Sjögren / Prisma, och Börje Fors i KF:s ledning. Norstedts kom juridiskt sett att infogas i Rabén & Sjögren. Var köpet med följande problematiska omorganisationer en bra idé?

”Det beror på när man svarar”, säger Kjell Bohlund. För tio år sedan skulle svaret ha blivit ja: ”Resultatet förbättrades för förlagen i gruppen och konkurrensen i bokbranschen ökade. I dag när KF vill komma ur sitt engagemang är ägarens inställning en bromsande kraft.”

Bohlunds uppgift blev komplicerad. Tre eller fyra delvis likartade enheter skulle samordnas eller i varje fall existera nära varandra med så litet friktion som möjligt. Det lyckades bara delvis. Problemet var inte Rabén & Sjögrens barnboksutgivning – arvet efter Astrid Lindgren – som hela tiden var stark och unik. Svårigheter uppstod med den skönlitteratur för vuxna och den omfattande fackboksutgivning som fanns hos Prisma. Norstedts skulle i den nya konstellationen vara ett förlag för skönlitteratur och sakprosa, Prisma skulle bli ett stort fackboksförlag. Med tiden kom de in på varandras områden både inom fack- och skönlitteraturen. Det blev svårare att dela den gemensamma säljorganisation som var huvudskälet till sammanslagningen.

Skillnaderna i företagskultur – en gammaldags hierarkisk på Norstedts och en plattare på Rabén/Prisma– blev akuta, särskilt när Kjell Bohlund hade avgått som vd och Viveca Ekelund kommit in som förlagschef för det sammanslagna Norstedts och Prisma. ”Det var hela tiden ett bygge, inget egentligen stabilt tillstånd”, sammanfattar Kjell Bohlund.

Sedan 1910 har Norstedts letts av en verkställande direktör och en litterär chef, av förlagshumorn betecknade som Handen och Anden. Första hand var Conrad Carleson med Carl Grimberg som ande. Uppställningen efter andra världskriget bestod av hovrättsrådet Bengt Lassen som vd och Ragnar Svanström som elegant anglofil ande. En strömkantring från avmätt finhet till journalistisk radikalitet inträdde med Lasse Bergström, som 1955 kom från kulturredaktionen på tidningen Arbetaren och blev medhjälpare till Ragnar Svanström. Själv tillträdda han som litterär chef 1969 och verkade i olika funktioner ända fram till 2005. Under åren 1967–1973 gav han och Thomas von Vegesack ut 473 titlar i det som kallades PAN-serien: skönlitteratur och radikal samhällsdebatt i omtryck och original. Lasse Bergström var en av de bokförläggare på 60- och 70-talet som ”höll på att ta över initiativet från tidningsledarna i fråga om spännande samhälls- och kulturjournalistik” enligt tidningsmannen Sven Sörmark. Uppstod det inte gnissel när ett förlag som ansvarade för utgivningen av Sveriges Rikes Lag på sin lista härbärgerade Indoktrineringen i Sverige och liknande ifrågasättanden av den samhällsordning lagen är uttryck för?

Det talades en del, medger Lasse Bergström, ”men vi var ändå en självständig ö”. PAN levde, kan kanske sägas, på en spänd lina mellan Handen och Anden. ”Jag tror att Ragnar Svanström nog betraktade vår utgivning som revolutionär gerillaverksamhet i det gamla förlagshuset.” Men PAN fick välsignelse från vd:n, hovrättsrådet Bengt Lassen. Låg det en strategi bakom PAN? Enligt Bergström utvecklade sig utgivningen mer eller mindre av sig själv ”i samarbete med författare som redan hade kommit ut på Norstedts: Myrdal, Palm, Sture Källberg och andra”.

Esselte var en bra ägare, menar Lasse Bergström, men olyckan var att bolaget fanns på börsen så att spekulanter kunde köpa in sig i det. Finansbröderna Lindholm tog omfattande banklån och kunde göra sig till storägare. När bankerna återkrävde lånen tvingades de paniksälja. Förlaget hamnade då hos statliga Liber och Wolters Kluwer. ”Det var nog bra att KF räddade oss undan Wolters Kluwer som hade berövat oss vår utgivning av medicin, juridik och ordböcker. Men jag hade en gnagande känsla av att det skulle gå åt helvete förr eller senare. Nu blev det senare, vilket är ovanligt långsiktigt för att vara KF.”

Nu är det 2016 och Rabén & Sjögren är en egen enhet för barnböcker. För allt annat har Eva Gedin blivit förlagschef. Nyligen har Svenska Förläggareföreningen utsett henne till ordförande efter Eva Bonnier.

Eva Gedin är förankrad i den svenska förlagsvärlden sedan tonåren då hon läste korrektur hos sin farbror, Per Gedin, när han startat eget förlag efter chefskapet på Wahlström & Widstrand. År 1995 tog hon hand om barnböckerna på Norstedts.

KF kom som nämnt in 1998 med Rabénförlagen i spetsen och det skulle samverkas.”Konstruktionen gjorde att vi konkurrerade på vissa sätt”, säger Eva Gedin. Hon blev ansvarig för Norstedts skönlitteratur 2009–2013 och därefter är alltså Skön, Sak och även Fakta utgivningar under henne. Lyrik, romaner, essäer, memoarer, historia och samhällsdebatt bor under samma hatt men även mat, trädgård, livsstil, hälsa, natur, fåglar, hem och hobby ligger på hennes bord. Faktautgivningen har hon tvingats reducera för att förbättra resultaten. Information om dessa ämnen hämtas numera i stor utsträckning på nätet.

Respons: Kommer ni att fortsätta ge ut större verk som Sveriges Historia eller Fredric Bedoires Den svenska arkitekturens historia?

Eva Gedin: ”Ja, om det finns intresserade bokköpare. Men det är svårare att få lönsamhet i den utgivningen i dag.”

Svaret kan tolkas som ett kanske.

De digitala bokformaten utvecklas långsamt i Sverige. Fortfarande dominerar ljudböcker. I viss mån har trögheten att göra med den gamla oklarheten i fråga om vilka upplåtelser som ingår i avtalen mellan förlag och författare. Eva Gedin är glad att hon har lyckats komma vidare genom ett särskilt grundavtal mellan Norstedts och Författarförbundet (således inte ett ramavtal för hela branschen). Förlaget har vunnit på att royalty beräknas på det faktiska nettopriset till bokhandeln, efter alla rabatter, mot att man erbjuder författarna en stege där royaltyprocenten stiger vid ökad försäljning. Grundavtalet avser alla offentliggöranden, varför särskilda upplåtelser inte skall behöva avtalas för pappers-, ljud- och e-boksutgivning. Uppgörelsen var resultat av en lång dialog om hur marknaden utvecklas. En följd är att författarna blivit mer medvetna om pengar. ”I dag kan det hända att författare in spe ringer och frågar efter marknadsplaner – innan de skrivit en rad!”, noterar förlagschefen med lätt spelad förvåning. Om det förestående ägarskiftet säger Eva Gedin att KF ”har varit en bra ägare men är det inte i dag, eftersom de förklarat att de måste ha allt fokus på sin kärnverksamhet, livsmedel. Så det är dags.”

Det återstår att se vilka välbeställda friare som kommer att uppvakta den nu så tunt klädda bruden. Att de behöver förse henne med en och annan ny digital vinterkappa är ingen djärv gissning. Om hon inte ska förfrysa i sin pappersdress.

Publicerad i Respons 2016-3