»På ett sätt framstår det här IQ-måttet som nästan magiskt«

– Är du intelligent?

– Jag har aldrig tänkt på mig själv i de termerna för jag växte upp i ett Sverige där man inte pratade på det sättet. Man pratade inte om begåvning heller. Så jag känner mig främmande inför begreppet för egen del, konstaterar Andersson.

Samtalet kretsar kring den eviga frågan om arv och miljö. Hur mycket styrs vi av vår medfödda intelligens och hur mycket påverkas våra möjligheter av samhällets förväntningar på vad vi ska prestera?

Granström berättar om en studie som tas upp i Paulsens bok där man gett vissa elever beröm för deras medfödda förmåga när de klarat av en uppgift, och gett andra beröm för deras hårda arbete. De som fick beröm för sin förmåga blev mindre benägna att ta risker och utvecklas, medan de som fick beröm för sitt hårda arbete tenderade att vilja utmana sig mer.

– Är det befogat att beskriva vissa människor, vissa barn till och med, som smarta och andra som mindre smarta? undrar Granström

– Även om det skulle vara befogat så tror jag att det är ofruktbart, meningslöst och leder till precis det här som du beskriver. Den där psykologin som det är frågan om, att man blir lite rädd och vill bevara det man har om man får höra att det är smarthet, den är ju lätt att känna igen.

Även Granström håller med om att det finns stora risker med att tillmäta IQ-begreppet för stor betydelse. Hon beskriver en av Paulsens grundläggande poänger, som hon också ställer sig bakom.

– Varje spädbarn föds med en primär förmåga: förmågan att utvecklas, att lära sig nytt. Och denna förmåga kan ganska effektivt stympas om man talar om att detta är inte i din makt, du är inte smart, du kan inte göra det här.

Samtidigt lyfter hon fram att IQ-måttet faktiskt tycks korrelera med många viktiga egenskaper och förutsättningar.

– På ett sätt framstår det här IQ-måttet som nästan magiskt, det är verkligen korrelerat med massa saker som bättre hälsa, ökad livslängd och vissa förmågor, snabbt arbetsminne till exempel är direkt kopplat till att vara bra på Ravens progressiva matriser.

Å andra sidan påpekar Granström att IQ inte har med rationalitet eller förnuft att göra.

– Det finns  massa förmågor som vi tenderar att koppla till begreppet intelligens som inte riktigt mäts av de här testerna.

Frågan om vilket värde vi ska tillmäta vår medfödda intelligens har också implikationer för hur vårt samhälle ska utformas. Paulsen själv är påtagligt kritisk mot skolsystemet, som han menar är en institution som delar in barn i kategorierna mer intelligenta och mindre intelligenta, vilket i sin tur har effekter på barnens självbild och i förlängningen på deras framtida liv.

Andersson ställer sig kritisk mot Paulsens kritik av skolsystemet, och i förlängningen av hela vår rådande samhällsordning, som premierar vissa kvaliteter framför andra. Hon menar att vi måste se till de principer som systemet bygger på, inte bara på dess utfall, om vi ska kunna bedöma dess värde.

– Vilka principer utgår egentligen skolsystemet från? Du tänker på fundamentala liberala principer? undrar Granström.

– Precis. Jag kan ta ett exempel från boken: Paulsens mamma försöker verkligen få honom att plugga på ett mattetal som är svårt, och han kan inte koncentrera sig för att han tänker på familjens fattigdom. Och så tänker han: Varför ska man straffas för att man vill bli getbonde – som hans föräldrar ville vara – medan det är fint att bli universitetsstuderande? Men det är ju ingen som straffar någon för att han blir getbonde.

– Nu är det formuleringen du stör dig på. Om någon straffas så måste det finnas någon som vill straffa, säger Granström.

– Jag menar att det är ett orimigt påpekande. Man kan inte vara getbonde om ingen vill ha ens produkter. Hela premissen är orimlig. Att använda ordet straff är ganska hårt, det är i så fall samhället som straffar, det här systemet. Han är ju mot systemet, vårt system, säger Andersson.