I den livliga franska skoldebatten hörs röster som är kritiska mot den individualistiska egalitarism som präglar skolväsendet i dag. Dessa kritiker menar att kunskapens auktoritet är underordnad barns välmående och att lärarna anpassar sig efter vad de tror att eleverna vill ha. Det leder till att barn uppmuntras att förbli vad de är i stället för att utvecklas. När skolan inte längre introducerar eleverna till en värld som ska delas med andra måste de i stället förlita sig på föräldrarnas förmåga att förmedla samhälleliga förväntningar och normer, vilket cementerar sociala inlåsningsmekanismer.
Den franska debatten om skolan är livlig. Det går nästan inte en vecka utan att olika medier behandlar skolfrågan och den engagerar såväl vetenskapsmän, intellektuella som journalister. I detta avseende skiljer sig skoldebatten i Frankrike avsevärt från debatten i Sverige. Här är det förhållandevis få akademiker utanför det pedagogiska fältet som intresserar sig för skolan. De frågor som diskuteras i den franska kontexten är bland annat la laicité, skolans sekulära anspråk (till exempel förbudet mot religiösa symboler), elevens och lärarens respektive funktioner, skolans mål, potentiella struktur- och organisationsförändringar samt undervisningsinnehållet.
Logga in på Respons
Här kan du som prenumerant logga in för att ta del av allt material på webben.
