Warszawa har besegrat totalitarismerna med skyskrapor

Nyligen detroniserades Stalins socialrealistiska gåva, Kulturpalatset, efter 66 år som högsta byggnad i Polens huvudstad. En ny spektakulär skyskrapa har vuxit fram och blir den högsta byggnaden i EU. Den nya skylinen är också ett bevis på att Hitler misslyckades med sina planer att reducera Warszawa till en obetydlig provinsstad. 

Under åren 2003–2007 var jag journalist på morgontidningen Zycie Warszawy (”Warszawas Liv”), där jag främst skrev om arkitektur och stadsutveckling. På den tiden fanns det flera planer för att bebygga marken runt Kulturpalatset. Vad har hänt under de senaste 14 åren? Att Kulturpalatset inte längre dominerar stadspanoramat blir tydligt redan när flygplanet går ner för landning på Warszawa-Frédéric Chopins flygplats. Jag undrar vilka ambitioner och krafter som har fått min hemstad att förändras så dramatiskt. 

Jag tror inte att det finns någon annan stad där arkitekturen så tydligt och så intensivt återspeglar ett visst politiskt system eller ideologi. I Warszawa finns souvenirer från både nazismen och kommunismen. Ett känt polskt rockband, T.LOVE, sjunger ironiskt om Warszawa som en plats där ”Hitler och Stalin gjorde sitt bästa”. Under andra världskriget förstörde nazisterna 60 procent av byggnaderna i den tidigare metropolen som före kriget hade 1,6 miljoner invånare. Innerstaden och gamla stan blev i princip helt jämnade med marken. 

Under andra världskriget förstörde nazisterna 60 procent av byggnaderna i den tidigare metropolen som före kriget hade 1,6 miljoner invånare.

Enligt Pabst-Planen ville nazisterna göra Warszawa till ”Die neue deutsche Stadt Warschau”, en provinsiell transitstad halvvägs mellan Berlin och Moskva. En gigantisk folkhall, tänkt att rymma NSDAP:s kongresser och krönt med en kupol, skulle ersätta Kungliga slottet. Sigismundkolonnen, ett av Polens mest kända minnesmärken, byggt 1644 till minne av den svensk-polska kungen, skulle byggas om till ett monument över Germania. Liknande planer hade aldrig de tyska nazisterna för någon av Västeuropas storstäder. Det var aldrig tal om att till exempel spränga Eiffeltornet. Givetvis skadades flera städer kraftigt under andra världskriget, men det var ett resultat av månader av strider, inte en medveten plan.

Warszawas närmast totala förstörelse under andra världskriget utnyttjades flitigt av ryssarna efter 1945. Ruinhavet bebyggdes med monumental socialrealistisk arkitektur – en hyllning till folket, men också ett sätt att demonstrera styrets makt. Formerna var enkla, klassiska och lätta att förstå för arbetare och bönder. 

Kulturpalatset (till en början kallad Josef Stalins Palats), ett typexempel på arkitektur från denna tidsperiod, restes av ryssarna på bara tre år och invigdes under högtidliga former 1955. Byggnaden, den då högsta i Europa med undantag för Moskva, var 231 meter hög (i dag, efter att ha fått en längre spira, är den hela 237 meter hög). Den uppfördes med Moskvas socialrealistiska Sju systrar som förebild och dessa i sin tur skulle efterlikna amerikanska art deco-skyskrapor.

Det var ingen slump att Kulturpalatset restes mitt i stadens hjärta. Den ersatte 170 borgarhus, varav vissa hade förstörts av tyskarna, medan andra rivits av ryssarna för att göra plats för den nya storslagna byggnaden. Kolossen som växte i stadens vävnad utplånade innerstadens gamla gator och stakade ut riktningen för byggandet av den nya socialistiska huvudstaden. Denna revolution hade aldrig blivit möjlig utan nationalisering av privata fastigheter. För det nya kommunistiska styret var Kulturpalatset mycket viktigare än polska statens anrika symbol, Kungliga slottet i Warszawa, vars återuppbyggande påbörjades så sent som 1971 tack vare en offentlig insamling och som först 1984 åter slog upp portarna för allmänheten. 

Kolossen som växte i stadens vävnad utplånade innerstadens gamla gator och stakade ut riktningen för byggandet av den nya socialistiska huvudstaden.

Det blev något av en historiens seger när gamla stan i Warszawa togs upp på Unescos världsarvslista redan 1980 som ett unikt exempel på återuppbyggande av en stad i så stor skala. Kulturpalatset fick vänta till år 2005 innan det blev k-märkt som ”ett exempel på en avslutad epok”, vilket jag var först att rapportera om i Zycie Warszawy. Det blev många rubriker, beslutet var minst sagt kontroversiellt. Efter demokratins återinförande 1989 ville nämligen många se denna sovjetiska dominansens symbol rivas, inte bevaras. En kompromisslösning blev att omringa fulingen med moderna skyskrapor. 

Så här skrev jag 2007 i en artikel ”Centrum på nytt” i branschtidskriften Architektura-Murator: ”1992 avgjordes den internationella tävlingen om konceptet för Centrala Regionen Warszawa. Det vinnande bidraget kom från en polsk-belgisk arkitektbyrå. Arkitekterna Bartomiej Bieyszew och Andrzej Skopinski föreslog ett slags boulevard runt Kulturpalatset bestående av 200 meter höga skyskrapor som skulle skymma kommunismens symbol.”

Det vinnande projektet ändrades sedan flera gånger tills det år 2000 antogs som grund för detaljplanen, men blev slutligen ändå underkänt av staden. På den tiden hade stadsdelarna kommunstatus, vilket försvårade beslutsfattandet; det saknades en central instans med övergripande ansvar för stadsutvecklingen. Detta ändrades 2003 när den polske arkitekten Micha Mischa Borowski tillträdde den återetablerade tjänsten som Warszawas stadsarkitekt. Borowski, som gick bort 2020, hade tidigare varit verksam i Stockholm, bland annat vid projektet Södra stationsområdet. 

Jag intervjuade Borowski flera gånger på 00-talet och minns att han ofta uttalade sig kritiskt om Warszawas stadsplanering. Han menade att det fanns ett svalt intresse för det offentliga rummet bland både allmänheten och politikerna och en övertro på att den fria marknaden skulle ta hand om det hela. Ett konkret problem var avsaknad av detaljplaner. De som finns i dag täcker endast 40 procent av stadens yta. Saknas en sådan utfärdas byggnadstillstånd tämligen liberalt: man tar hänsyn endast till den närmaste omgivningen och bortser från hur investeringen kommer att påverka hela stadens panorama. ”Detaljplaner är faktiskt fördelaktiga även för byggherrar. Trots att de medför fler begränsningar blir de samtidigt en garanti för att konkurrerande företag inte helt plötsligt bygger något ännu större”, tyckte Borowski. 

Han ville att området runt Kulturpalatset skulle växa fram snabbt. I stället för skyskrapor, som tar tid och pengar att bygga, föreslog han mindre hus med en maxhöjd på 35 meter, som i Stockholm, en stad han ofta refererade till. Hans förslag blev inte långvarigt. Efter ett maktskifte i rådhuset blev Borowski av med sin tjänst. År 2010 antogs en ny detaljplan, ”Ett centrum värt en europeisk stad”, som återigen föreslog att området skulle bebyggas med över 200 meter höga skyskrapor, om än litet glesare än i det ursprungliga projektet. 

Det blev ingenting av detta heller. Stalins nationalisering gjorde sig påmind och byggplanerna bromsades av oändliga domstolsförhandlingar kring ägarförhållanden av marken och fastigheter som hade rivits efter kriget. Men trots avsaknad av en detaljplan – eller kanske just tack vare det – har det långsamt börjat växa upp skyskrapor litet längre bort från Kulturpalatset, i stadens västra del. Redan 1999 byggde koreanska Daewoo en 208 meter hög byggnad som i dag går under namnet Warsaw Trade Tower. I närheten byggdes även Warsaw Financial Center (1998, 165 m), Hotel InterContinental (2004, 164 m) samt Rondo 1 (2006, 192 m).

Granne med dessa finns en av de mest spektakulära skyskraporna i Warszawa: bostadshuset Zota 44 (2013, 192 m) som på grund av sin form kallas för Segeln. Huset har ritats av den berömda polsk-amerikanska arkitekten Daniel Libeskind, kanske mest känd för sin översiktsplan för återuppbyggnad av World Trade Center i New York. 

Även svenskarna, ganska obenägna att bygga högt i den egna huvudstaden, har bidragit till Warszawas nya skyline. Skanska bygger skyskrapor i Warszawa som sedan säljs till internationella investeringsfonder. Den svenska koncernen var verksam i Polens huvudstad redan på 70-talet: 1974 uppfördes Hotel Forum (111 m), ett lyxhotell för turister. Folkrepubliken Polen behövde utländska gäster eftersom landet var beroende av valutor. Hotellet hade en särskild prislista för utlänningar som var tvungna att växla pengar till en ofördelaktig kurs. Ett annat svenskt företag, fackägda BPA Byggproduktion AB, uppförde på uppdrag av den kommunistiska staten två skyskrapor som med sina 138 m (Intraco I, 1975) och 150 m (Intraco II, 1979) inte konkurrerade med Kulturpalatset. De svenska byggarbetarna lärde sig snabbt att de kunde anlita polacker som skötte deras jobb för en bråkdel av lönen, medan de själva kunde spendera sina sparade dollar på Warszawas nattklubbar. En intressant historisk detalj är att det var ett svenskt företag som byggde Warszawas allra första skyskrapa: Cedergrenska Telefonkompaniets höghus byggdes 1908, klarade sig från skador under andra världskriget och är i dag ett arkitekturminnesmärke. 

Väster om Kulturpalatset har det under de senaste åren vuxit upp en hel skog av skyskrapor, bland annat Skanskas nyaste projekt Generation Park (2021, 180 m), Warsaw Unit (2021, 202 m) och den nyaste referenspunkten Varso Tower, som öppnas 2022. Det är designat av berömda brittiska Foster + Partners och byggt av slovakiska HB Reavis. Varso Tower är 310 meter högt och därmed den högsta byggnaden i EU. Det är litet symboliskt att byggnaden som detroniserat Kulturpalatset har uppförts av ett företag från Slovakien, en stat som återuppstod efter Sovjetunionens upplösning. 

Det är marknaden och inte politikerna som format landskapet runt Kulturpalatset. Polens EU-inträde 2004 ledde till ökad tillväxt och därmed en större efterfrågan på kontorsytor. Den belgiska byggherren Ghelamco döpte träffande nog ett torg bredvid sitt Warsaw Spire (2016, 220 m) till Europas torg. I dagens Warszawa finns det minst 80 byggnader som är över 60 meter höga, av dessa är 10 över 180 meter. Nya skrapor tillkommer hela tiden. Enligt Dariusz Bartoszewicz, tidigare journalist och nu expert på Arkitektur- och samhällsbyggnadskontoret i Warszawas rådhus, har staden numera drygt 7 miljoner kvadratmeter moderna kontorslokaler (1989 var siffran en halv miljon). Andelen outhyrd yta har legat ganska stabilt på 12 procent. 

Det är marknaden och inte politikerna som format landskapet runt Kulturpalatset. Polens EU-inträde 2004 ledde till ökad tillväxt och därmed en större efterfrågan på kontorsytor.

Vad händer efter pandemin? Kommer invigningen av Varso Tower, Kulturpalatsets efterträdare, bekräfta Andrew Lawrences teori om skyskrapeindexet? Lawrence menade att nya rekordhöga skrapor ofta föregår ekonomiska kriser. Byggherrarnas strategi i Warszawa har dock ändrats: de nya skyskraporna ska inte bara nyttjas av företag, utan även välkomna allmänheten. Varso Tower kommer att erbjuda en utsiktsterrass, högre belägen än den i Kulturpalatset. Enligt Bartoszewicz har staden också förändrat sin politik och kräver att investerare är delaktiga i finansieringen av offentliga utrymmen och kommunikationslösningar. 

Den nya strategin börjar redan bära frukt. Warszawaborna verkar älska sina skrapor. Det har bildats en förening för intresserade och vandringar som anordnas av staden är fullbokade. Samtidigt har politikerna förstått värdet av stadens landskap. Man har identifierat 46 så kallade kontrollpunkter, från vilka man bedömer hur varje investering påverkar panoramat. Bland dessa finns utsikten över Warszawa från Gdanski-bron, välkänd för mig som varje dag åkte sträckan på väg till skolan på 90-talet. Då tronade Kulturpalatset över gamla stan. I dag syns i stället skyskraporna med sina glasförsedda fasader – ett slags monument över den politiska och ekonomiska revolutionen. 

Publicerad i Respons 2021-6