Att en större andel av den franska arbetarklassen röstar på Front National än på vänsterpartier har utlöst en självrannsakan bland företrädare för den franska vänstern. En central tanke i debatten är att det är vänstern själv som har drivit fram denna utveckling och att 1968 utgjorde en brytpunkt. Vänstern anammade den individuella frigörelsen och bröt med både den republikanska och marxistiska kollektivismen. Nationalstaten utpekades som roten till allt ont, en uppfattning som i realiteten understödde nyliberalismens krav på avregleringar och marknadslösningar. Genom att fokusera på marginella grupper håller vänstern själv på att bli marginell, och den behöver bli mer, inte mindre, populistisk, hävdas det bland annat.
Logga in på Respons
Här kan du som prenumerant logga in för att ta del av allt material på webben.
