Föregående

nummer

Torsdag 17 augusti 2017

1/2015

Tema: Framtidens arbetsmarknad. Vem kommer att göra jobbet? Kan prekariatet skapa ett helt nytt samhällskontrakt?
Konstarterna & medier
Maria Sjöberg (red.)
Personligt talat
Biografiska perspektiv i humaniora
Makadam | 371 s | Isbn 9789170611520
Recensent: Johan Svedjedal
Mest för internt akademiskt bruk

Skillnaden mellan biografi och självbiografi, har det sagts, är densamma som mellan mord och självmord. Ändå samlas de bägge inte sällan under termen ”biografi”. Så sker i antologin Personligt talat, där ett antal genusinriktade forskare skriver om ”livsberättelser” ur en rad olika perspektiv. Bakgrunden finns i en fakultetssatsning på life-writing vid Humanistiska fakulteten i Göteborg, vars resultat här redovisas. Totalt rymmer volymen ett par dussin uppsatser, löst kronologiskt ordnade från nutiden och tillbaka till antiken. Tyvärr saknar den vackra och innehållsrika volymen register, vilket är ungefär lika illa som att inviga ett stort bibliotek utan att ha tänkt på att låntagarna kan behöva en katalog över vad samlingarna rymmer.

Bidragsgivarna kommer från en rad discipliner: antikens kultur och samhällsliv, arkeologi, etnologi, historia, idéhistoria, konstvetenskap, litteraturvetenskap, religionsvetenskap, olika språkämnen. Det leder till bredd och brokighet. Här finns inga övergripande gemensamma perspektiv som håller samman de biografiska ansatserna. Bidragsgivarna låter i stället nyfikenheten och materialet styra dem i olika riktningar. Definitionen av life-writing blir också i praktiken så bred att det mesta tycks kunna rymmas inom den. Ett bidrag handlar om sjömärket Saltskärs båk, ett annat om det arkeologiska materialet cramp (förglasad förbränningsaska efter kremeringar). Om Captain Kirk luftlandsattes i antologin skulle han nog utbrista: ”Detta är biografi, men inte som vi känner den.”

Samtidigt finns en del bidrag som liknar korta synopsis till läsvärda biografier i meningen av mer omfattande levnadsteckningar. Däribland finns Pia Lundqvists fängslande bidrag om missionären Wilhelmina Svensson (död i Kongo 1890) och Maria Sjöbergs källkritiska granskning av myterna kring den akademiska pionjären Ellen Fries. En fascinerande kulturhistorisk bredd finns (i det lilla formatet) i Elisabeth Arwill-Nordbladhs kapitel om de socialpolitiska insatserna från arkeologen Hanna Rydh, en praktisk feminist som under 1930- och 1940-talet deltog i olika reformprojekt. Ett gav mindre bemedlade lantbrukarfamiljer lån för att köpa en ko, ett annat arbetade för att ge hemmen tillgång till tvättstugor med moderna maskiner. I sådana bidrag finns en halt och nerv som går utöver det litet ängsliga redovisande av material och teoretiska förebilder som finns i andra bidrag (somliga av dem tyvärr inte utan krialiknande inslag).

Till fynden i volymen hör också Eva Borgströms korsläsning av Lyda Wahlströms memoarer och hennes självbiografiska romaner – fiktionsverk där Wahlström smugglade in så mycket av sin personliga problematik att romanernas inre logik går förlorad. Den heteronormativitet som drabbade Wahlström själv hade egentligen föga att göra med problematiken hos hennes romangestalt, men härjar in i minsta stilistiska detalj. Den biografiska gnistan i detta bidrag skapas genom att två material ställs emot varandra. En annan gång när det händer är i Ann-Sofie Anderssons uppsats om hur en enskild kvinna navigerade den krångliga och paradoxala myndighetslagstiftningen vid 1800-talets mitt. Trots lakuner i källorna ger Andersson en plausibel bild av privatpersoners sega ansträngningar för självbestämmande och manöverutrymme, avläsbar i olika typer av inlagor.

Personligt talat är främst ett akademiskt specimen: här finns sällan ansatser till den sorts biografikonst som gör levnadsskildringen så svårbemästrad, spännande och obenägen att underordna sig fasta teoretiska perspektiv. I de bästa bidragen skymtar ändå biografins humanistiska löfte: att locka fram benägenheten att ta risker.

Johan Svedjedal är professor i litteraturvetenskap med inriktning på litteratursociologi vid Uppsala universitet och bland annat författare till en biografi över Carl Jonas Love Almqvist i tre delar.

– Publ. i Respons 1/2015

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet