De som förespråkar besparingar som en metod att ta sig ur den rådande krisen får alltmer mothugg från olika håll. Antagandena om relationen mellan hög skuldsättning och låg tillväxt som dominerat de senaste åren ifrågasätts och nu sällar sig den skotske statsvetaren Mark Blyth till kritikerna. Han gör processen kort med besparingsanhängarna. Deras strategi fungerade inte på 30-talet och inte heller i dag. Noga besett har den inte fungerat någonstans någon gång. Varför dyker den ändå upp hela tiden?
I början av 90-talet rasade en fejd mellan professorn i socialpolitik Walter Korpi och ett antal nationalekonomer med Assar Lindbeck i spetsen. Frågan gällde om den svenska offentliga sektorn blivit för stor och skattetrycket för högt, så att de blivit hämskor för tillväxten. Några nationalekonomers diagnos av den påstådda sjukdomen kallades Suedosclerosis. Det finns inget stöd i siffrorna för att Sverige skulle ha drabbats av något sådant, var Korpis svar efter att ha granskat statistiken. Han fick förstås mothugg. På en presskonferens 1993 fick Lindbeck frågan vad det var för fel på Korpis analys, och han svarade: ”Felet med Korpi är att han inte är nationalekonom!” De närvarande ekonomijournalisterna skrattade och det var väl tänkt som en lustighet. Men det var ofrånkomligt att Lindbeck också gav intrycket att nationalekonomer är självtillräckliga.
Logga in på Respons
Här kan du som prenumerant logga in för att ta del av allt material på webben.
