Att människor delar in sig i grupper om ”vi” och ”dom” är naturligt och inte detsamma som hat eller förakt mot de andra. För att ta oss vidare i diskussionen bör vi föreställa oss ett större ”vi” som omfattar alla som bor i Sverige och inse att människor kan ingå i många ”vi”, eftersom individer kan ha flera olika identiteter.
All identitet formas i samspel med andra människor, som vi uppfattar som antingen en del av ”oss” eller också som ”främmande”. Den ofta förekommande uppmaningen att inte skilja på ”vi” och ”dom” är därför en meningslös floskel. Den blir direkt skrattretande när folk säger att vi inte skall göra som ”dom” gör, nämligen att skilja på vi och dom. Det är fullständigt naturligt att göra uppdelningar mellan olika människor och det är i sig alls inget nedsättande eller omoraliskt. Man kan jämföra det med kärlek. Om jag säger till min hustru att jag älskar henne därför att jag älskar alla människor i hela världen, skulle hon förmodligen inte tycka att det var mycket till kärleksförklaring. Om jag säger till mina barn att jag älskar dem därför att jag älskar all världens barn, skulle jag sannolikt betraktas som en kärlekslös far. Det är därför Jean-Jacques Rousseau hävdar att den som påstår sig älska all världens människor egentligen bara är ute efter en ursäkt för att hata sina närmaste. En förälder älskar sina barn och en människa i ett förhållande älskar sin partner. Den kärleken innebär självklart inte att man hatar alla andra människor.
Logga in på Respons
Här kan du som prenumerant logga in för att ta del av allt material på webben.
