En malström av död, våld och elände

I samband med Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023 mördades 1 269 Israeler brutalt och 240 personer fördes bort som gisslan. Attacken, som pågick under flera timmar, efterlämnade obeskrivliga scener. Sexuella övergrepp och tortyr varvades med rena avrättningar av ungdomar som besökte Tribe of Nova-festivalen och människor bosatta i byar och kibbutzer som gränsar till Gaza. Utöver döda och bortförda skadades 5 400 israeler i attacken och hela landet försattes i ett chocktillstånd.

Den försvarsanordning som många Israeler förlitade sig på visade sig vara allt annat än vattentät. Trots att det fanns flera tecken på att Hamas kraftsamlat under lång tid och övat på ett anfall som påminde om det som utfördes den 7 oktober saknades den nödvändiga beredskapen. Genom att avfyra över tretusen raketer i kombination med motoriserade glidflygplan, bulldozers, traktorer och sprängladdningar lyckades Hamas bryta igenom säkerhetsstängslet längs med Gazaremsan på femtionio olika ställen. 

En del av förklaringen till katastrofen tycks ha varit att de israeliska säkerhetstjänsterna hade blicken vänd åt ett annat håll. Bara tre veckor före attacken deltog den svenske statsvetaren Magnus Ranstorp vid ett internationellt möte om terrorism i Israel, och då var det främst Iran och Hizbollah i Libanon som pekades ut som de största hoten. Hur den israeliska militären och säkerhetstjänsten Mossad kunde göra en sådan total felbedömning kommer diskuteras under lång tid framöver, men det är inte denna fråga som står i fokus för Ranstorps bok Hamas − Terror inifrån. I stället ges läsaren en inblick i rörelsens historia och modus operandi, det vill säga hur den vanligtvis fungerar.

Hamas (på arabiska, Harakat al-Muqawama al-Islamiyya , som betyder den Islamiska motståndsrörelsen) grundades av bland annat Sheikh Ahmed Yassin i samband med den första palestinska intifadan 1987 som en förgrening av det Muslimska brödraskapet. En historisk förebild var det gerillamotstånd som Izz al-Din al-Qassam (1882–1935) hade förespråkat i kampen mot det brittiska Palestinamandatet och den så kallade sionistiska fienden. Genom Qassam-brigaderna, som är uppkallade efter Izz al-Din al-Qassam, anser sig alltså Hamas följa en obruten linje i den väpnade kampen för ett fritt och självständigt Palestina. 

Därmed inte sagt att Hamas är en oföränderlig storhet. En starkt antisemitisk uppfattning om judar är ett genomgående tema i rörelsens historia, men genom åren har den också uppvisat olika attityder gentemot Israel och den fredsprocess som undertecknades mellan Palestinska myndigheten och Israel i Oslo 1993. 

Till skillnad från många andra forskare som skrivit om Hamas har Ranstorp mött och intervjuat Hamas ledarskikt – inte minst dess grundare Sheikh Ahmed Yassin.

Till skillnad från många andra forskare som skrivit om Hamas har Ranstorp mött och intervjuat Hamas ledarskikt – inte minst dess grundare Sheikh Ahmed Yassin. I boken återger han dessa möten, som sträcker sig över snart tre decennier, på ett levande sätt samtidigt som han sätter ord både på Hamas ideologi och dess drivkraft. De utgör även en fond för ett större sammanhang som inbegriper den mångfald av grupperingar och fraktionsbildningar som har varit verksamma i regionen. Att skriva enkelt och sammanfattande om dessa svåra och komplexa rörelsers historia och ideologi är inte lätt. För att använda den tidigare MI6 chefen Sir Mark Allens ord, som Ranstorp sammanfattar i sin bok: »Att förstå Mellanöstern är som att spela tredimensionellt schack under vattnet, där alla pjäser är i ständig rörelse.« 

Eftersom utvecklingen i både Palestina och Israel, men också i länder som Libanon, Egypten, Jordanien, Syrien och Iran är nära sammanflätade, är titeln på Ranstorps bok kanske något missvisande. Hamas står i fokus för så gott som samtliga av bokens tjugotre kapitel, men som jag ser det är det i lika hög grad en bok om hur Israel har agerat och förhållit sig till och svarat på Hamas attacker och utvecklingen i Palestina. Oavsett vad man tycker och tänker om dessa frågor är Israels och Palestinas öden sammanvävda och svåra (för att inte säga omöjliga) att separera från varandra. Så har det varit ända sedan början av 1900-talet och inte minst sedan staten Israel utropades år 1948. Och så lär det fortsätta att vara även i framtiden. Vad som händer i Palestina kommer att påverka Israel och vad som händer i Israel kommer att påverka Palestina. 

Den svåra och på många sätt obalanserade relationen mellan Israel och Palestina är därför en röd tråd i Ranstorps bok. Såväl de otaliga självmordsattacker som Hamas har utfört mot civilbefolkningen i Israel som de svar som dessa har föranlett från den israeliska militären beskrivs i detalj. 

Något mindre uppmärksamhet ges åt Israels agerande gentemot den palestinska civilbefolkningen, men det hade kanske varit en helt annan bok. Oavsett fokus framgår det tydligt hur blockader och militära motangrepp resulterat i nya attacker vilket skapat en malström av död, våld och elände som dragit med sig både den israeliska och palestinska sidan. Som i många konflikter är det vanliga människor som får betala det högsta priset, något som Ranstorp ofta betonar i sin analys. Efter den 7 oktober är stora delar av Gazaremsan totalt demolerad. Tiotusentals palestinier har förlorat livet eller blivit gravt invalidiserade. Som Ranstorp skriver: 

Traumatiseringen av Gazas befolkning, som redan levde under svåra förhållanden, har intensifierats, och den psykologiska påverkan av bombningarna kommer sannolikt att kvarstå i generationer. 

Även om många av de ledande personerna bakom attacken den 7 oktober har dödats i Gaza eller på andra platser är det viktigt att framhålla att Hamas ledarskikt har skott sig på sin egen befolkning. Samtidigt som vanliga palestinier drabbats av blockader, ökad fattigdom, misär och regelrätta militära anfall har ledarna för denna grupp oftast levt lyxliv i länder som Qatar, Egypten och Turkiet. 

Ett syfte med all terror är att skapa rädsla och fruktan – ingen ska känna sig säker och det kan drabba vem som helst – men ett lika starkt motiv är att väcka vrede och avsky. Den som drabbas av en självmordsbombare som blandar sina explosiva ämnen med spikar, glassplitter och andra metallföremål som sliter sönder och lemlästar oskyldiga ska känna en stark vilja att hämnas och åsamka motståndaren en lika oförklarlig smärta.

Den som drabbas av en självmordsbombare som blandar sina explosiva ämnen med spikar, glassplitter och andra metallföremål som sliter sönder och lemlästar oskyldiga ska känna en stark vilja att hämnas och åsamka motståndaren en lika oförklarlig smärta.

Enligt terrorforskare som exempelvis Scott Atran och Mark Juergensmeyer är terrorism nära förbundet med socialpsykologiska mekanismer, vilket innebär att svaret på terrorhandlingar måste inkluderas i analysen. Även om Ranstorp inte explicit refererar till dessa forskare är de relationella aspekterna en integrerad del av hans eget sätt att skildra den politiska utvecklingen. Palestinska myndigheten blir alltmer splittrad och förlorar i trovärdighet – den klarar varken av att upprätthålla ordningen i Palestina eller att upprätthålla sin del av Osloavtalet. På samma sätt slits Israel sönder av interna motsättningar och av bosättarrörelsens alltmer oförsonliga politik gentemot de palestinska områdena. Några exempel är Baruch Goldsteins terrordåd mot bedjande muslimer i Hebron (1994), mordet på israels premiärminister Yitzhak Rabin (1995) och ett flertal planer på att utföra bombdåd mot al-Aqsa-moskén och Klippdomen, som avvärjdes av Mossad. 

Ranstorp hade gärna fått fördjupa sig ytterligare i mekanismerna bakom denna pågående söndring. Vad är det exempelvis som gör att vissa personer men inte andra ansluter sig till Hamas? Kommer civilbefolkningen i de palestinska områdena fortsätta att stödja Hamas efter Israels vedergällningskrig, och hur ser framtiden ut för Israel-Palestina och Mellanöstern efter den 7 oktober? Men även om Ranstorp ofta väcker fler frågor än han besvarar − och jag ibland önskat mer analys − är Hamas − Terror inifrån en välskriven och informativ bok som bygger på en gedigen kunskap om Mellanösterns historia.