Ensam på Montecristo
Svårtillgängliga öde öar har en förmåga att fånga mångas intresse. Vi har favoriter som Kerguelen, även känd som Ödemarksön, en av världens mest isolerade platser mitt i Indiska Oceanen, eller på närmare håll ön med det litterärt förevigade namnet: Montecristo. Det är en strikt skyddad nationalpark som båtar inte ens får närma sig. Om man nu vekligen vill ta sig dit, hur gör man?
Jenny Danielsson från konstpodden theartword.com och Calle Ljungström tipsar om konst och upplevelser i vår omvärld.
Lockande och förbjuden, eller bara förbisedd. Ingen vi känner har någonsin kommit hem med berättelser om semesterbesöket på Montecristo. Men ön som lånat sitt namn till en av världslitteraturens mest kända figurer finns på riktigt.
Edmond Dantes i Alexandre Dumas berömda äventyrsroman Greven av Monte Cristo (1844) satt inspärrad i isoleringscell på den franska fängelseön If i fjorton år. Ön han sedan tog sitt namn ifrån hade varit en ännu ensammare plats att leva på. Medelhavets italienska pärlor som Capri, Ponza, Giglio och Elba lockar strömmar av turister och båtfolk, men Montecristo har aldrig erbjudit grönskande marker eller lyx. Den har i långa tider varit helt obebodd. Det är inte en inställsam plats för den som vill bruka marken.
Montecristo höjer sig 645 steniga meter upp ur det Tyrrenska havet, mitt emellan det italienska fastlandet och Korsika, ungefär sex landmil från båda. Fram till 1553 fanns ett kloster på ön. Det var, ironiskt nog, sett till vad den kärva miljön erbjuder, mycket rikt tack vare donationer från välbeställda släkter på fastlandet. Men sedan det plundrades av pirater och övergavs levde bara ett rykte om en gömd skatt kvar.
Enstaka enstöringar har gjort försök att bosätta sig, men gett upp. En rik engelsman köpte ön på 1850-talet och byggde en villa, och senare blev ön kungliga jaktmarker. Ett par år under sent 1940-tal använde den italienska marina underättelsetjänsten Montecristo för att utbilda hemliga agenter. Efter flera fall av vandalism och skadegörelse gjordes ön 1971 till ett naturskyddsområde av den italienska staten.
Öns natur har unika skyddsvärden, med bland annat särskilt storvuxen ljung, tusenåriga ekar och Italiens enda population av vilda getter. Det är inte tillåtet att närma sig ön med egen båt. Man får inte heller simma närmare ön än en kilometer.
För den som inte kan hålla sig borta har vi nu upptäckt att Montecristo ändå går att besöka. Ungefär 1000 personer per år ges tillträde för dagsbesök efter ansökan. Företräde ges till forskare. Besöket kostar 120 euro och väntetiden är ungefär tre år. Lustigt nog administreras nationalparken av en särskild poliskår, så guiderna som tjänstgör på ön i tvåveckorsskift är klädda i polisuniform. Det låter litet opraktiskt – och väldigt italienskt.
Publicerad i Respons 2021-2
Vidare läsning
Santuario Madonna della Corona
