Angela Merkel gjorde ett bra val men har trots det inte majoritet i förbundsdagen. Men den tyska vänstern är alldeles för splittrad för att kunna skapa ett regeringsalternativ och detta har sina rötter i den politiska och ekonomiska utvecklingen efter den tyska återföreningen. För Merkel såg det politiska läget ganska dystert ut men allt förändrades genom eurokrisen. Hennes dröjande ledarstil väcker kritik internationellt men uppskattas av hemmapubliken. Kännetecknade för den tyska valdebatten var också att politikerna undvek att diskutera samhällets grundläggande problem. Särskilt uppseendeväckande är de stora partiernas tystnad om eurons och EU:s framtid.
Angela Merkels seger i valet 2013 blev större än väntat, framför allt genom att de väljare som 2009 gav liberalerna (FDP) en storseger nu strömmade tillbaka till hemmahamnen CDU. Vid förra valet hade FDP vunnit röster på att vara ett marknadsbejakande skattesänkarparti. Men den borgerliga regeringstiden blev en katastrof för liberalerna; skattesänkarlöftena avslöjades som en valbluff, det enda som genomfördes var sänkt mervärdesskatt för hotell. Partiet sjönk ihop som en sufflé och förlorade delstatsval efter delstatsval; inre maktkamp och partiledarbyten hjälpte inte. Nu åker de ut ur förbundsdagen och grubblar på vad som är meningen med föreningen. Så sker även inom De Gröna vars valresultat också var nedslående. Partiers identitetssökande tycks vara den moderna demokratins särskilda kännetecken
Logga in på Respons
Här kan du som prenumerant logga in för att ta del av allt material på webben.
