Det ser mörkt ut både på den palestinska och israeliska sidan men den största försämringen har ägt rum i Israel. Den vånda som Israel som liberal demokrati förr kände inför att bruka våld har försvunnit hos dagens makthavare och hatets hjulspår är grundligt uppkörda.
Israel har en litterär genre lika gammal som landet självt. Grundplåten består av en våldshandling – ofta, eftersom det handlar om Israel, i samband med ett eller annat krig – som exempelvis våldtäkt, massmord på civila, förtryck, likskändning med mera. Genrens särart består i att den, trots de enorma mänskliga tragedier som beskrivs, sätter berättarjagets lidande i högsäte. Det är som om denna känsliga betraktare, genom sin modiga uppgift att konfrontera och dokumentera andras olycka, utstår ett lidande som överstiger det beskrivna. Det finns otaliga exempel, från romaner av S. Yizhar, Amos Oz och A. B. Yehoshua till filmer som Vals med Bashir. För mig har paradexemplet i genren alltid varit David Grossmans reportagebok om den arabisk-israeliska konflikten från 1987 Hazman Hatzahov (i svensk övers. Den gula vinden,1988). Ve så han lider, den store Grossman, då han konfronterats med allt detta lidande!
Logga in på Respons
Här kan du som prenumerant logga in för att ta del av allt material på webben.
