Klassiker som kan tjäna som avstamp för dagens centrala samhällsdebatter

Människan vill vara respekterad, men samtidigt respektabel. Älskad och älskvärd. Så kan Adam Smiths Teori om de moraliska känslorna(1759) sammanfattas. Smith är i dag mest känd för Om nationernas välstånd(1776), som allmänt anses ha etablerat nationalekonomin som vetenskaplig disciplin. Den förra boken befann sig i skuggan av den senare redan under Smiths livstid. På senare tid har dock Smiths moralfilosofiska verk ägnats ökande uppmärksamhet. Somliga anser att en motsättning föreligger mellan verken: hur kan det ekonomiska självintressets försvarare i Om nationernas välståndsamtidigt ha skrivit en bok som härleder våra drivkrafter ur hur vi uppfattas av våra medmänniskor? I Tyskland kallas detta målande nog för ”Das Adam Smith problem”. Eventuella viktiga motsättningar mellan verken måste förvisso anses pinsamma för dess författare. Teori om de moraliska känslornagavs ut första gången 17 år före Om nationernas välståndoch sista gången 13 år efter. Vid publiceringen av den första utgåvan var Smith ung professor. Den sista reviderade utgåvan utkom 1790, strax före hans död. Boken är alltså ett livsverk som sträcker sig över författarens mer berömda arbete.

Nationalekonomi bygger till del på analys av ekonomiska fundamenta och till del på analys av sociala processer. Medan fundamentala faktorer – land, arbetskraft, kapital – kan prissättas och handlas med på en marknad, påverkas vi av sociala faktorer utan prissättning och utan monetära transaktioner. Där Om nationernas välstånd bland mycket annat beskrev marknadens funktionssätt, handlar Teori om de moraliska känslornaom människans sociala drivkrafter. Ur detta perspektiv finns heller ingen motsättning mellan verken i den mening att de tillsammans överlappar en mycket stor del av vad som i dag är ett forskningsfält. I modern tid har ämnets analyser ofta, ibland rättmätigt, kritiserats för att ignorera sociala faktorer och för att låta dem vara exogena i analysapparaten, det vill säga tagna för givet i stället för analyserade på djupet som hos Smith.

Det går inte att ta fel på nyfikenheten i Smiths texter: han ville förstå allt. Det är sant att han kan ses som den förste nationalekonomen, men kanske också som en av de sista universalisterna. Ett av nationalekonomins mest kritiserade inslag, och kanske dess huvudsakliga styrka, är bredden av frågor som besvaras med hjälp av dess olika verktygslådor. Ekonomen Edward Lazear har kallat skråets oförmåga att hålla sig i sin fil för nationalekonomisk imperialism. Denna pågående diskussion gör det högaktuellt att studera hur ämnets grundare analyserade de djupa frågorna om vad som motiverar mänskligt handlande, vad som driver vänskap, viljan till berömmelse och meningen med livet.

I Smiths framställning interagerar vår omgivning med vad vi har fått av Naturen (referenser till gud förekommer pliktskyldigt, men är inte centrala i framställningen). Långa stycken av texten handlar således om hur människosläktet naturligen är beskaffat. Smiths analys bygger på naturen som given, men inte som fängelse. Nyckel till att förstå hur vi utvecklar moral är insikten om hur viktiga andra människors känslor egentligen är för oss. Vi upplever dels våra vänners glädje och framgång genom dem, dels är andras åsikter om och reaktioner på vårt eget handlande viktiga för oss. Smith kallar detta sympati och ur denna växer moralen efterhand fram. Med hjälp av omgivningens reaktioner riktar vi vår uppmärksamhet mot, och analyserar löpande, det egna handlandet. Människan upptäcker därigenom hur hon å ena sidan kan bli mer respekterad och en bättre vän, kollega och medborgare, å den andra sidan vilka hennes riktiga vänner är.

När en individ ändrar sitt beteende (till det bättre eller till det sämre) sker en indirekt effekt genom att hon också påverkar sina vänner och andra som råkar observera hennes handlande. Forskare har i dag visat på sådant ”grupptryck” i myriader av sammanhang, inte bara ifråga om förutsägbarheter som rökning och motion, utan också ifråga om entreprenörskap, utnyttjande av socialförsäkringar, brottslighet och integration. Resultatet är att en politisk insats, till exempel mot brottsligheten, har två effekter: en direkt på den som ”behandlas”, en indirekt på människor i hennes referensgrupp. Slutsatsen är att i sociala system är framgångsrik politik mer effektiv, och dålig politik mer destruktiv, än vad som framgår vid första ögonkastet. En av Smiths grundläggande insikter är att om sociala faktorer bidrar till viktiga utfall i den reala ekonomin, måste ekonomiska och sociala faktorer kunna analyseras inom ett och samma ramverk.

Smith lär oss att behovet av balans, av jämvikt, i tillvaron dikterar att vi behöver veta när det är färdigarbetat och tid att lukta på blommorna.

Det verktyg somSmith ger oss för att förstå och vårda vår sociala samvaro är den opartiske betraktaren. Denne är ett slags domare, ”denna halvgud i människans bröst”, som placerar oss utanför våra interaktioner och låter oss betrakta vårt eget beteende – och andras – i en situation frikopplad från våra egna känslor. Den opartiske betraktaren drivs av ”önskan om berömvärdhet och motviljan mot klandervärdhet”. Således ligger det i den mänskliga naturen, om än inte alltid i den enskilda människan, att söka berömvärdhet snarare än beröm och berömmelse.

Hur är det då med vad som, i avsaknad av ett bättre uttryck, kan kallas girighet och människans drivkraft att ständigt förbättra den egna materiella situationen? Hade Gordon Gekko rätt i att ”girighet är bra”? Smith agerar här banbrytare för en lång tradition av icke-normativ analys inom nationalekonomin. Människans drivkrafter är inte bra eller dåliga. De är. Ekonomens roll är att ta drivkrafterna för givna.

Smith berättar om den fattige mannens son, som genom sin uppväxt beundrar andra människors sociala status och materiella överflöd. Den ”avlägsna föreställningen om denna lycka” leder honom till hårt arbete dygnet runt för att anskaffa förmågor som låter honom ”tjäna dem han avskyr och krypa för dem han föraktar”. Framför sig i livet ser han den vila som rikedomen slutligen ska ge honom. Om han lyckas med detta och på ålderns höst blickar tillbaka, var det då värt det? Med största säkerhet inte, menar Smith. Den fattige mannens son upptäcker att ”rikedom och storhet bara är struntsaker av föga nytta” och blottlägger en bärande slutsats i texten: verklig ro har stått i hans makt hela tiden. Sedan kommer nästa twist. Smith menar att vi som samhälle ska vara glada att våra sinnen bedrar oss på detta sätt! Det är ju denna illusion som väcker vår flit och håller den i rörelse. Det är ju viljan till mer – mer kunskap, mer tillgångar, mer anseende – som drev oss att ”odla marken, bygga hus, grunda städer och samhällen och att uppfinna och förbättra vetenskaper och konster som förädlar och förskönar människolivet”.

Smith lär oss att behovet av balans, av jämvikt, i tillvaron dikterar att vi behöver veta när det är färdigarbetat och tid att lukta på blommorna. Den som i texten söker stöd för en materialistiskt fokuserad livsstil blir på alla sätt besviken. ”Hur många människor ruinerar inte sig själva genom att lägga ut pengar på grannlåt av obetydlig nytta?” frågar Smith. Han observerar att vissa människor proppar sina fickor med så många föremål att nya fickor måste uppfinnas. Det är lätt att landa i uppfattningen att föremålen förändras medan fickorna består.

Hur kan vi öka lyckan hos den som är frisk och varken tyngs av skulder eller samvete, undrar Smith retoriskt. Att överskatta skillnaden av en ny situation är upphovet till mänsklig olycka och samhällets obalans: ”girigheten överskattar skillnaden mellan fattigdom och rikedom, ärelystnaden den mellan en privat och en offentlig ställning, fåfängan den mellan obemärkthet och ryktbarhet”. Den som befinner sig i obalans längs dessa dimensioner är olycklig, men också i värsta fall samhällsfarlig och ”ofta benägen att rubba samhällslugnet för att uppnå det som han så dåraktigt beundrar”.

Vägen mot attbli älskad och älskvärd går genom dygdigt handlande. Dygderna – såsom medmänsklighet, självbehärskning och rättvisa – leder till två uppsättningar av regler som människan följer, dels rättvisans regler, som liksom grammatikens är absoluta, dels de ”regler” som följer på andra dygder. Dessa är tvärtom ”lösliga, vaga och obestämbara”. De senare får man kalibrera fram i samspel med sig själv, sin inre betraktare, sina vänner och sitt samhälle. Resan är här målet, och att bli dygdig kan endast ske genom att utöva dygderna, dessutom helst under krävande omständigheter: vad vi behöver är motgångar, umbäranden och andra ”lärare som ingen frivilligt sätter sig i skola hos”.

När ditt yttre beteende helt återspeglar din inre betraktare, när du reagerar i harmoni med din omgivning i framgång liksom motgång – din egen liksom dina vänners – befinner du dig i den balans som möjliggör lyckan. Den som uppnått detta är inte bara lycklig, utan också immun mot smicker och fjäsk, ty en sant opartisk betraktare gör det omöjligt att uppskatta beröm som inte är välförtjänt. Att vara oförtjänt älskad kan bara vara en tröst för den som är välförtjänt hatad.

Lyckan behöver dock upptäckas. Även i detta arbete varnar Smith för centralplanering och kontroll över den enskilde. ”Systemets man” riskerar att bli så förälskad i den egna planens skönhet att han inbillar sig att alla delar av ett stort samhälle kan flyttas runt ”lika lätt som handen arrangerar de olika pjäserna på ett schackbräde”. En god ledare anpassar styret efter ”folkets inbitna vanor” och försöker avhjälpa de problem som kan uppstå genom avsaknad av de regleringar som människor inte vill underkasta sig. Ett gott styre aktar sig för pekpinnar och paternalism. Det vårdar det som fungerar och lagar varsamt det som är trasigt. Smith planerade ett tredje verk om lagens utformning, men slutförde aldrig detta.

Om de moraliska känslornaförtjänar att utgöra avstamp för flera av vår tids viktiga samhällsdebatter. Vad betyder till exempel Smiths analys i ett samhälle som är åsiktspolariserat; där breda befolkningsgrupper inte kan komma överens om vad som är berömvärt? Kan alla vara goda medborgare i sina egna filterbubblor? Hur hanterar vi ”segregering” i bred mening, det vill säga då människor som anser samma saker vara berömvärda sorterar in sig i disparata lokalsamhällen? Nationalekonomin, och flera andra fält, skulle vinna på att ta Smiths insikter på allvar.

På engelska utmärker sig Smiths böcker genom sin eminenta läsbarhet. Att Om de moraliska känslorna nu äntligen föreligger i en utmärkt svensk översättning av Jim Jakobsson är ett sant glädjeämne.

Publicerad i Respons 2019-4