Läsning lindrar livets lidande

I en tid när problem och kriser som hör livet till i allt högre utsträckning medikaliseras och betraktas som något sjukt har intresset för existentiella frågor vuxit. Medicin kan inte hjälpa oss med våra livsvärden, vår mening med livet och våra relationer. Kan skönlitteraturen vara en väg till att förstå livet bättre? Under senare år har intresset för biblioterapi och dess möjligheter att vidga synen på oss själva och vår existens ökat. 

I Sverige är det främst biblioteken och studieförbunden som startat biblioterapeutiska läsecirklar, ibland riktade till en allmän målgrupp, ibland till en specifik grupp. Ett exempel är cirklar för anhörigvårdare. De läser om andra som är i samma situation som de själva, samtalar om det lästa och får stöd och tröst genom böckerna och samtalen.

För några år sedan startade studieförbundet Sensus och Riksförbundet SPES ett biblioterapeutiskt projekt, ”Läsa för livet”, riktat till anhöriga som mist någon i suicid. SPES står för suicidprevention och efterlevandes stöd. Deltagarna samlades kring skön- och facklitteratur som tog upp suicid ur olika perspektiv och samtalade om dem. En sammankomst kunde till exempel handla om begravning, en annan om omgivningens reaktioner. 

Några reaktioner på träffarna var att det var skönt att inte behöva prata om sin egen situation, om de inte ville. I stället kunde deltagarna prata om böckernas innehåll och samtidigt få fler ord för sina egna känslor. Litteraturen kunde bryta isen och väcka en inre process. Flera av deltagarna uttryckte lättnad över att inse att de inte var ensamma om sina känslor och tankar, och att dessa på så sätt ”normaliserades”. 

Liknande känslor uttryckte personer med missbruksproblem som under några år deltog i det biblioterapeutiska projektet ”Människor mellan raderna” vid Norrköpings stadsbibliotek. Deltagarna ansåg att det var skönt att vara med i boksamtalen och kunna få prata om sig själva, fast utifrån en karaktär i en bok. På så sätt kunde de tala mer skyddat. Det skapade en gemenskap och ett lugn i gruppen – svåra, tunga ämnen behandlades på ett nytt sätt.

 Detta är tre exempel på biblioterapeutiska satsningar som gjorts under de senaste tio åren i Sverige och som följts av många fler. Men kan skönlitteraturen verkligen hjälpa människor att förstå sina liv bättre, ge tröst, kanske läkning, hopp och styrka? Och om så är – hur går det egentligen till att läsa i hälsofrämjande eller personlighetsutvecklande syfte? 

I Biblioterapi – Hälsofrämjande läsning i teori och praktik fördjupar sig Cecilia Pettersson, litteraturforskare vid Göteborgs universitet, i frågorna. Boken är det första grundläggande verket på svenska om biblioterapi. 

Vad är då biblioterapi? Begreppet myntades för hundra år sedan i USA. Bibliotekarier vid amerikanska militärsjukhus upptäckte under första världskriget att soldater som läste skönlitteratur i sjuksängen återhämtade sig snabbare från sina krigstrauman. Utifrån den upptäckten växte ett intresse fram och den första doktorsavhandlingen om biblioterapi publicerades 1949 i USA. Erfarenheten att litteraturen kan fungera hälsofrämjande är dock betydligt äldre. Tilltron till ordens läkande kraft har funnits sedan flera tusen år tillbaka och i många kulturer världen över. I dag växer forskningen i ämnet och biblioterapin är spridd över världen, med England och USA, men även Finland som föregångsländer. Teorier om biblioterapi finns främst inom biblioteksvetenskap, psykologi och utbildningsvetenskap.

Cecilia Pettersson presenterar olika inriktningar inom biblioterapin och beskriver främst den kreativa biblioterapin som tar sin utgångspunkt i skönlitteratur, till skillnad från andra inriktningar där exempelvis självhjälpsböcker, facklitteratur eller eget skrivande ingår. Ordet biblioterapi är inte okomplicerat. Många förknippar det med psykoterapi som utförs av psykologer och psykoterapeuter, alltså ingenting som hör hemma på biblioteken eller i studieförbunden. Cecilia Pettersson framhåller att människor med svårare psykisk ohälsa ska få adekvat hjälp av utbildad vårdpersonal. Men allt annat som rör människan, som kan vara sorgligt och svårt, men inte sjukt – sådant som ingår i ett vanligt liv, såsom livskriser, besvikelser, sorg, glädje och kärlek – kan ingå i biblioterapeutiska samtal på bibliotek eller i en studiecirkel. Livsfrågor och existentiella perspektiv har vi gemensamt och det är dessa samtal med hjälp av skönlitteratur och berättelser som nu växer fram i Sverige. 

Men allt annat som rör människan, som kan vara sorgligt och svårt, men inte sjukt – sådant som ingår i ett vanligt liv, såsom livskriser, besvikelser, sorg, glädje och kärlek – kan ingå i biblioterapeutiska samtal på bibliotek eller i en studiecirkel.

I Sverige är det först de senaste fem åren som begreppet börjat bli känt. 2017 startade socionomen och familjeterapeuten Pia Bergström den första akademiska utbildningen i det biblioterapeutiska arbetssättet vid Ersta Sköndal Bräcke högskola. Sedan dess har yrkesgrupper som psykologer, socionomer, psykoterapeuter, läkare, präster, diakoner, lärare och bibliotekarier fått en första grund i biblioterapins tillämpningar. Ytterligare en biblioterapiutbildning startade vid Göteborgs universitet våren 2021. En svensk förening för biblioterapi bildades förra året, där flera terapeuter, en psykolog och en psykiater är med i styrelsen, för att på så vis sprida biblioterapins möjligheter till hälso- och sjukvården. Men skepsisen att använda biblioterapin inom medicinen i Sverige är stor, eftersom evidensbaserad forskning inom området är begränsad. Det finns en del undantag och intresset för biblioterapeutiska metoder finns exempelvis inom den narrativa medicinen som har företrädare inom sjukvården i Sverige. 

I England, däremot, används biblioterapi som ett komplement till traditionell vård. Där samarbetar allmänläkare, bibliotek, patientorganisationer och den ideella organisationen The Reading Agency som via fokusgrupper tar fram boklistor på lämpliga böcker som ska finnas tillgängliga på biblioteken. De riktar sig bland annat till personer med mental ohälsa, människor med demens och kroniska sjukdomar samt till deras anhöriga. Bland de nordiska länderna är Finland ett föregångsland där biblioterapin – med både läsning och eget skrivande – använts som komplement främst inom psykologisk behandling i 40 år. Där finns sedan länge en akademisk biblioterapiutbildning.

I Sverige är det inte minst Cecilia Petterssons egen forskning som bidrar till kunskap om biblioterapins användningsområde, däribland studien Läsning – Ett medel för att främja psykiskt välbefinnande i vilken deltagare med psykisk ohälsa deltog i en biblioterapeutisk läsecirkel. Resultaten visar att läsecirkeln lett till att de upplevt ett tillfälligt förbättrat välbefinnande och att de i flera avseenden blivit mer aktiva i sin vardag. Samtalen om det lästa i en avslappnad, vänlig och kravlös miljö har stärkt deras självförtroende och lett till att de vågat ta mer plats i samtalet. Liknande resultat finns i brittiska studier.

Vilken litteratur fungerar då inom biblioterapin? Det finns enligt Cecilia Pettersson inget enkelt svar på den frågan. Forskningen visar på skilda uppfattningar. Engelska forskare har exempelvis kommit fram till att klassiker och högkvalitativ skönlitteratur är lämplig, därför att den presenterar ett brett spektrum av mänskliga tankar och känslor som läsaren kan identifiera sig med, lära sig från och tillämpa på sina liv. Andra forskare drar andra slutsatser och lyfter bland annat fram fantasy, kärleksromaner, skräckromaner och chick-lit som väl fungerande biblioterapeutisk litteratur. 

Tidigare och viss aktuell forskning betonar vikten av att läsaren kan identifiera sig med det lästa för att på så vis få hjälp och stöttning i sitt eget liv. Under de senaste åren har dock viss kritik riktats mot det synsättet. Den brittiska litteraturvetaren Emily Troscianko har exempelvis visat att personer med ätstörningar triggades av att läsa skildringar om ätstörningar, medan den skönlitteratur som tog upp andra erfarenheter och livssituationer hade en positiv inverkan och kunde lyfta fram andra livsvärldar och nya tankar. 

Cecilia Petterssons egen forskning, som rör både enskild läsning och biblioterapi i grupp, visar på resultat som förespråkar både identifikation och självförglömmelse – att få sjunka in i en annan värld som inte handlar om en själv. Hon framhåller också en tendens i nutida forskning att mindre fokus läggs på valet av litteratur till förmån för relationen mellan litteraturen, målgruppen och upplägget på biblioterapin i varje enskilt fall. 

I dag pågår biblioterapeutiska projekt runt om i landet och det finns exempel på väl fungerande samarbeten mellan bibliotekarier och bland annat socionomer, psykologer och hälsopedagoger. Det finns också biblioterapeutisk verksamhet inom exempelvis kriminalvården, riktad både till intagna och deras anhöriga, och inom kyrkan. 

Hur ser då biblioterapins framtid ut i Sverige? Cecilia Pettersson efterlyser mer omfattande forskningsmedel från de stora finansiärerna så att det ska bli möjligt att genomföra mer storskaliga studier kring effekter av den kreativa biblioterapin. Utan sådana möjligheter finns det risk för att forskningen stagnerar. Boken är därför skriven med forskarvärlden i åtanke, för att väcka intresse och introducera forskningsfältet biblioterapi. Cecilia Petterssons förhoppning är att inspirera både praktiker och forskare att fördjupa sig i ämnet och utveckla kunskapen.

Publicerad i Respons 2021-1