Politikens makt över utveckling och frihet

Nära universitet i Calcutta fanns det vid 50-talets början en vänlig bokhandlare. Han lät studenter låna böcker, med omsorgsfullt inslagna pärmar, innan de någon dag senare ställdes tillbaka i hyllorna till försäljning. Här läste en ung Amartya Sen om Arrows omöjlighetsteorem och social choice-teori, som han sedan själv bidrog till att utveckla, vilket blev starten på en lång karriär som spänner över både kontinenter och akademiska discipliner. För nästan tjugo år sedan fick Amartya Sen Ekonomipriset till Alfred Nobels minne. Den 30 september var Sen återigen tillbaka i Sverige, för att ta emot det som brukar kallas för statsvetenskapens Nobelpris, det Skytteanska priset (Johan Skytte Prize).

Amartya Sen erhöll det Skytteanska priset för att han i sin forskning »kombinerar insikter om människans sårbarhet med kunskap om potentialen i den demokratiska politikens makt att kunna mildra och åtgärda denna utsatthet«. Genom hela sin karriär har Sen intresserat sig för frågor om politikens makt att förändra de förutsättningar som skapar utveckling och frihet för människor. Ett av hans tidiga bidrag handlar om att demokratier lyckas bättre med att avvärja svält, därför att svältkatastrofer ofta lika mycket handlar om omfördelning av resurser som om faktisk brist på mat. I en demokrati måste staten vara legitim i medborgarnas ögon och ta sitt ansvar för att den sortens knapphet inte uppstår.

I samband med att han mottog det Skytteanska priset höll Sen en föreläsning om social choice-teori och frågan om vilka system som gör det möjligt att fatta kollektiva beslut. Sen menar att de val vi gör som individer påverkas av de sociala sammanhang vi lever i, därför blir det också viktigt att förstå de val vi gör som grupp, på samhällelig nivå. Ett av de mest grundläggande val vi gör som samhälle är hur vi ska styras, historiskt sett kanske av en monark. Att ge beslutsmakten till en eller ett fåtal personer kanske är det enklaste och framstår som effektivt, men det riskerar att leda till beslut som inte är till fördel för de allra flesta. Ur ett politiskt perspektiv som intresserar sig för frågor om rättvisa och individens frihet är detta en viktig fråga, därför att det handlar om hur vi kan se till att samhället som helhet kan vara gott för dem som lever i det.

Frågan som Sen ställer är hur vi fattar så bra beslut som möjligt. Han argumenterar för att även om vi aldrig har möjlighet att på förhand veta vilka beslut som kommer leda till det absolut bästa resultatet, kan vi välja det bästa möjliga givet den information vi har. Sen är en stark förespråkare för att demokrati är den bästa vägen att uppnå ett gott samhälle, men han intresserar sig också för vad som krävs för att människor ska kunna vara fria. I kontrast till den demokratiteori som handlar om negativa friheter och rättigheter, det vill säga att vi som medborgare ska vara skyddade ifrån tvång och att vi ska ha lika formella rättigheter att delta i det politiska livet, menar Sen att det inte räcker. Vi måste också ha möjligheten att kunna förverkliga vår frihet och göra egna val.

Grundläggande för Sens resonemang är en stark grundinsikt om människans värde och förmåga till empati, att vi har förmågan att förstå andras olycka och att vi därför åtminstone tydligt ser när något är sämre än något annat. Ett gott samhälle bör därför sträva efter att ge människor tillgång till de kapaciteter som är nödvändiga för att kunna vara fria, som exempelvis rätten till liv, hälsa och deltagande i samhället. Han pekar på vikten av att kvinnor får lika möjlighet till utbildning och arbete utanför hemmet, och menar att det är bland det viktigaste för ett samhälles utvecklingsnivå. Trots att mer än ett halvsekel passerat sedan Sen läste böcker hos en bokhandlare i Calcutta, fortsätter han att bidra till den samhällsvetenskapliga forskningen. På svenska finns bland annat Identitet och våld – Illusionen om ödet (Daidalos 2006) och Utveckling som frihet (Daidalos 2002).

Publicerad i Respons 2017-5