Det har gjorts en rad försök att ge begreppet populism en mer precis innebörd. Negativ inställning till maktdelning och legitim opposition är de kriterier som mest fruktbart avgränsar populism från icke-populism. Att populismen i dag är på stark frammarsch beror ytterst på nyliberalismens fyrtioåriga hegemoni som minskat tilltron till vad som går att uppnå med kollektivt handlande. För att bemöta populismen måste man återupprätta tron på att det är möjligt att genom demokratisk bearbetning moderera kapitalismen.
Sommarens brittiska folkomröstning och valet av Trump till amerikansk presidentkandidat är förmodligen bara början. Det finns skäl att räkna med en fortsatt tsunami av populism. Frågan är inte bara vad som förklarar flodvågen av avståndstaganden från expertis, överhet och representation. Den är också hur demokratin bäst inrättar sig för självförsvar.
Logga in på Respons
Här kan du som prenumerant logga in för att ta del av allt material på webben.
