Replik till: ”Kampen för jämlikhet får inte kidnappas av dem som ropar islamofobi”

I Respons nr 5/2015 intervjuade Ida Westin den franska feministen Elisabeth Badinter och ställde bland annat följande fråga:

”2009 kom en svensk avhandling (Islam och arvsrätt i det mångkulturella Sverige av Mosa Sayed) som föreslår att en sharialag om arvsrätt som favoriserar en yngre son framför en äldre dotter ska kunna gälla i Sverige. Vill du kommentera det?”

Som författare till denna doktorsavhandling understryker jag att den saknar sådana förslag.

Min avhandling Islam och arvsrätt i det mångkulturella Sverige handlar om följderna av Sveriges omvandling till ett mångkulturellt samhälle, den nya religiösa synligheten i det offentliga rummet samt rättsliga utmaningar när allt fler medborgare kan vara medborgare i mer än ett land, eller vara starkt rättsligt knuta till mer än ett land. Detta belyses i avhandlingen mot bakgrund av de regler som vid tidpunkten för boken gällde i Sverige för internationella arvssituationer. Enligt dessa regler ska arvet efter en person delas enligt lagen i det land där personen vid sin död var medborgare. Denna rättsordning medför att det inte är givet att en svensk domstol kan avvisa regler i länder med islamiskt färgade arvsordningar; i avhandlingen exemplifierat med Egypten. Avhandlingen analyserar med andra ord rättsliga dilemman som berör både enskilda människor och svenska domstolar. Ingenstans föreslår jag att ”sharialag” skall gälla eller införas i Sverige.

Publicerad i Respons 2016-1