Alla engelsmän har en förfader som stupade och det märks på intresset för Imperial War Museums nyöppnade utställning. Det är en kompakt, informationsmättad utställning, som också skildrar hemmafronten och den roll folken i de brittiska kolonierna spelade.
Den som turistar i London och vandrar förbi Towern kan i sommar se en fascinerande installation: Blood Swept Lands and Seas of Red. Lysande röda vallmoblommor i keramik tycks rinna ut ur ett fönster på borgens baksida, och ner i vallgraven, där de blänker mot det gröna gräset och de gråa murarna. Det är keramikern Paul Cummins, som fortlöpande arbetar med installationen av dessa keramikblommor, till minne av alla de britter som dog i det första världskriget. Till slut kommer det att stå 888 246 av dessa röda blommor i vallgraven runt Towern, en för varje dödad brittisk soldat.
Den fjärde augusti i år var det 100 år sedan Storbritannien förklarade Tyskland krig och således gick in i det de ännu kallar The Great War. Under hela dagen pågick minnesceremonier, gudstjänster och högtidlighållanden som under värdiga former uppmärksammade hågkomsten av 1900-talets urkatastrof. På kvällen släcktes ljusen i många brittiska hem och vid alla offentliga monument i en timme, klockan 22-23, till åminnelse av de många döda.
Alla engelsmän har någon förfader som stupade vid Sommes eller skadades för livet i skyttegravarna i Flandern och Frankrike. Det märks på intensiteten i intresset, inte minst vid Imperial War Museums nyöppnade utställning om första världskriget. Liksom på de flesta stora museer i London är det fritt inträde även till Imperial War Museum, men det krävs en biljett med tidsangivelse för att se utställningen, för att dela upp besöksströmmen lite.
Det är en rätt kompakt, mycket informationsmättad utställning, där föremålen trängs med varandra. Uniformer, granater, gasmasker, gamla affischer och privata brev och dagböcker radas upp i monter efter monter, med utförliga beskrivande texter, som gör att utställningen känns litet som att vandra runt inuti en uppslagen bok, eller en tredimensionell dokumentärfilm. Det intrycket förstärks än mer av de suggestiva ljud som hela tiden ligger i bakgrunden, av rusande flygplansmotorer, stridsvagnar, det slags ljud som soldaterna i skyttegravarna vistades i praktiskt taget oupphörligt. Men här såklart nedtonat, som en fantasieggande bakgrund till alla de utställda föremålen.
Utställningen ger en god bakgrund till händelseförloppet. Storbritanniens roll i den globala maktbalansen, med det väldiga imperiet och det oöverträffade herraväldet över världshaven, redovisas utan vare sig skam eller chauvinism, utan enbart som en av de faktorer som gav förutsättningarna för kriget. Inte minst intressanta är skildringarna av livet på hemmafronten, med alla ransoneringar av livsmedel och kvinnornas nya roll i industrin.
Betydelsefull är också påminnelsen om hur viktiga folken i kolonierna var. Den indiska volontärarmén var världens största, med 240 000 män 1914, som ökade till över en halv miljon 1918. Utställningen ger fina exempel på indiska soldaters brev och dagböcker. En kuriös detalj är att de skadade indiska soldaterna vårdades på ett särskilt sjukhus, i den berömda Royal Pavilion i Brighton, som uppfördes i ett slags orientalistisk fantasistil i början av 1800-talet, för att de skulle känna sig lite mer hemma. Vi kan le åt det i dag, men det är ändå ett uttryck för omtanke, liksom att alla i fält självklart hade tillgång till sina egna präster, imamer, rabbiner och så vidare.
För den som är extra intresserad pågår också en liten utställning med tyska propagandamedaljonger på British Museum. Muséet började förutseende nog att samla in dessa små konstföremål genast efter krigsslutet. Det är medaljonger som visar zeppelinare över London, en sovande lord Kitchener med soldater marscherande ur munnen, och inte minst den klassiska dödsdansen, som inspirerades av medeltida förebilder och som skulle bli så viktig i den expressionistiska ikonografin.
Ingen som besöker London lär undgå minnet av första världskriget. Men även den som inte kan ta sig dit kan ta del av Cambridges universitetsbiblioteks projekt att digitalisera poeten Siegfried Sassoons dagböcker från krigsåren. De är fritt tillgängliga och ger en känslig och välformulerad ung mans oförmedlade upplevelse av helvetet vid fronten. De rekommenderas för digital bläddring.
Torbjörn Elensky är författare.
The Towers minnesinstallation: http://poppies.hrp.org.uk/about-the-installation
IWM:s världskrigsutställning är permanent: Hemsidan: http://www.iwm.org.uk/exhibitions/iwm-london/first-world-war-galleries http://www.britishmuseum.org/whats_on/exhibitions/the_other_side_of_the_medal.aspx
Siegfried Sassoons dagböcker: http://cudl.lib.cam.ac.uk/collections/sassoon
