I sin bok Spridbar media pläderar författarna Heny Jenkins, Sam Ford och Joshua Green för att en deltagarkultur ska ersätta traditionella medier och hyllar detta som en demokratisering. Men de underskattar både de ekonomiska och kulturella konsekvenserna av amatörernas gratisarbete. Inte minst ökar det svåröverskådligheten dramatiskt. Det är inte heller så att de extrema valmöjligheterna alltid skapar en känsla av frihet. Den tyske sociologen Hartmut Rosa hävdar i sin bok Acceleration, modernitet och identitet – Tre essäer att det enorma förändringstempot paradoxalt nog skapar en känsla av stillastående och tvång. När allt fast förflyktigas tvingas individen att göra sig själv till centrum men bristen på kontext gör det samtidigt allt svårare att artikulera vem man är.
Ett spöke går omkring i Europa (och stora delar av övriga världen) – amatörismens spöke. Det vill förflyktiga alla fasta gränser mellan författare och publik, mellan medier och konsumenter, mellan expert och dilettant. Förutsättningen för detta spöke är de möjligheter till interaktivitet som det som kallas Web 2.0 erbjuder.
Logga in på Respons
Här kan du som prenumerant logga in för att ta del av allt material på webben.
