Sarah Conly: En soccer mom skakar om filosofin

Vi är för tjocka, har för stora skulder och sparar för litet för framtiden. Det är dags att vi gör någonting åt saken. Det hävdar Sarah Conly i sin nya bok, Against Autonomy – Justifying Coercive Paternalism. Conly förespråkar ett slags tvingande paternalism, det vill säga att staten hjälper människor att uppnå sina långsiktiga målsättningar genom att ta upp kampen mot vår mänskliga tendens att fatta beslut med hönshjärnan. Paternalism är något som väcker starka känslor, inte minst i Conlys hemland, USA. Dessutom är det föremål för en omfattande och gedigen kritik från liberalt sinnade filosofer, åtminstone sedan John Stuart Mill. Conlys tes utgör ett effektivt och skarpsynt ifrågasättande av hela den liberala filosofiska traditionen. Även för den som inte är beredd att följa Conly hela vägen in i den tvingande paternalismens välordnade samhällsbygge, driver boken fram en omvärdering av väsentliga delar av den liberala syn som ligger till grund för mycket av den mänskliga gemenskapen. Det är detta som har gjort henne till filosofins nya it girl. Hon får beundrarbrev, även från sina filosofiska motståndare, som Harvardprofessorn Cass Sunstein.

Conly är en egensinnig filosof med en ovanlig karriär. Efter att 1982 ha disputerat på en avhandling om utilitarism och individualitet vid Cornell University, tog hon anställning på the University of Michigan. Men vistelsen blev kortvarig. »Jag bestämde mig för att jag hade tröttnat på filosofi«, berättar hon för Respons. Så fyra år senare sa Conly upp sig, gav bort sina böcker till sina studenter och flyttade till Maine med sin make och blev hemmafru på heltid. I nästan trettio år ägnade sig Conly åt sitt hem och familj, en soccer mom.

Under sin långa frånvaro från den akademiska filosofin kom hon att omvärdera många av de antaganden som ligger till grund för den moderna analytiska filosofin. Framför allt kom hon fram till att »föreställningen om människan som en rationell aktör helt enkelt är fel. Även om vi uppenbarligen resonerar och ibland gör det effektivt, är så mycket av vårt handlande oemottagligt för förnuft. Det slog mig första gången när jag stod och tittade på mina barns fotbollsmatcher. Matchen utspelas framför våra ögon och ändå tycker alla föräldrar till det ena laget att domaren ska döma till deras fördel, medan alla föräldrar till det andra laget tycker att domaren ska döma till deras fördel. Och båda anser att de är helt objektiva. Det slog mig att filosofin kraftigt överskattar människans förmåga att ta in information på ett objektivt sätt. Filosofin erkänner vanligen ett visst mått av irrationalitet när vi är i passionens våld, men det slog mig att vår irrationalitet är mycket mer omfattande än så. Även saker som vi inte är så passionerade inför, som på vilket lag ens barn spelar, påverkar starkt hur vi uppfattar en situation.«

När Conly fyllde 50, skiljde hon sig. Plötsligt var hon tvungen att skaffa sig en egen inkomst. »Jag var 50 år gammal och hade inget jobb, men jag hade en doktorsexamen i filosofi, så jag bestämde mig för att söka jobb på ett universitet.« Hon fick ett tvåårigt stipendium vid Harvards Safra Center for Ethics och sen fast anställning på Bowdoin College. Conlys tid på Harvard sammanföll med den framstående moralfilosofen Martha Nussbaums. Tack vare henne fick Conly upp ögonen för den nya forskningen inom beteendevetenskap och psykologi, vilken tycktes bekräfta Conlys intuitiva slutsats om människans irrationalitet.

Conly: De flesta som sysslar med psykologi eller beteendeekonomi tvekar inför att säga åt oss hur vi bör bete oss. De uttalar sig bara om hur vi faktiskt beter oss. Så jag tänkte att det vore en bra idé för filosofer att ta fasta på dessa empiriska studier kring mänskligt beteende och utforma normativa principer med dem som utgångspunkt. Det var så min bok kom till. Jag menar att givet våra kognitiva tillkortakommanden, behöver vi hjälp att nå våra mål. När vi lämnas att göra våra egna val, väljer vi ibland effektivt, men på en massa förutsägbara sätt väljer vi ineffektivt. Och en av poängerna med en stat är att den bör hjälpa oss uppnå våra mål genom lagstiftning.

Respons: Du hänvisar till Gerald Dworkin, som kritiserat det slags tvingande paternalism som du förespråkar. En av hans huvudsakliga poänger är att oavsett om människor är rationella eller inte, är det nödvändigt för ett fungerande samhälle att vi håller kvar vid föreställningen om människan som rationell aktör. Finns det inte vissa risker med en stat som stiftar lagar grundade på antagandet att människor i grunden är irrationella? Är det, till exempel, rimligt att bestraffa lagbrott om människor inte längre kan anses vara fullt tillräkneliga?

Conly: Jag är inte beredd att säga huruvida vi borde straffa människor för de brott de begår. Förmodligen finns det goda skäl att göra det. Men när det gäller oförstånd, tycker jag inte att det är rätt att straffa folk. Vi har en tendens, speciellt i USA, att klandra människor om de inte är framgångsrika. Vi tenderar att klandra dem om de inte sparar tillräckligt för pensionen. Vi säger: »Too bad, you screwed up! Nu får du lida.« Jag anser att det är orättvist. Det är grymt att säga till någon som är överviktig att vi inte ska hjälpa honom, eftersom det är hans eget fel att han är tjock. Jag anser att vi borde erkänna att folk har det svårt med sånt här, att även om man vet hur det fungerar med kalorier, så är det svårt att göra hälsosamma val. Det är mer realistiskt och dessutom snällare att erkänna att vi behöver hjälp på vissa områden. Folk kommer alltid fatta beslut, de kommer alltid att väga för-och nackdelar och för det mesta går det bra. Men det finns vissa specifika fall där de inte är så bra på det och för att hjälpa folk att nå sina långsiktiga mål måste vi ingripa i deras beslut på kort sikt.

Det faktum att vi över huvud taget har en stat är farligt.

Respons: Många filosofer skulle hävda att det är en större orättvisa om staten tvingade på individen något som visade sig vara dåligt, än att individen drabbas av sitt eget dåliga beslut. Hur förhåller du dig till risken för negativa konsekvenser av felaktig lagstiftning?

Conly: Det är alltid en fara. Det faktum att vi över huvud taget har en stat är farligt. Vi tillåter staten att stiftar lagar, fast vi vet att vissa lagar kommer att vara dåliga. Vi vill exempelvis ha lagar mot stöld och mord och mycket annat. Men vi vet också att staten ibland kriminaliserar saker som borde vara lagliga eller kriminaliserar dem på ett sätt som är orättvist. Till exempel är straffen högre för droger som fattiga människor tar än för de droger som rika människor tar. Det är inte rättvist och det borde upphöra. Men även om vi kan förutse att vissa lagar kommer att vara dåliga – och jag kan bara anta att det också skulle gälla paternalistiska lagar – anser vi på det stora hela att det är värt att ha dem.

Svaret är alltså inte att avskaffa alla lagar, utan att arbeta för att skapa bättre lagar. Och jag tror att alla, om de tänker efter, håller med om det, inte minst eftersom vi redan har en massa paternalistiska lagar. Om du vill köpa en bil, till exempel, kan du inte köpa vilken bil som helst; bilar måste följa vissa säkerhetsföreskrifter. Således är du förhindrad att köpa en väldigt billig bil som skulle kollapsa vid minsta påfrestning, även om det är vad du hade valt. Och du är fråntagen den friheten eftersom de flesta anser att det vore ett kortsiktigt beslut. Vissa kanske skulle köpa den där kollapsande bilen för att de är säkra på att de aldrig kommer att råka ut för en olycka, men statistiken visar att risken är tillräckligt stor för att du faktiskt kommer att råka ut för en olycka för att vi ska tvinga dig att betala mer för en säkrare bil.

Så när det gäller våra bilköp gör staten en kostnadskalkyl. De tvingar oss inte att köpa den allra säkraste bilen, eftersom det skulle bli för dyrt, men de låter oss inte heller köpa den allra billigaste bilen, eftersom det skulle bli för farligt. De kompromissar, och jag tror att de flesta inte har någon invändning mot det. Faktum är att jag tror att de flesta av oss är glada att det finns någon där ute som testar karosser för att se hur mycket de tål och bromsar för att se hur effektivt de bromsar. Liknande saker sker hela tiden. I stället för att vi själva får avgöra vilka mediciner vi ska ta, så ser Läkemedelsverket till att testa läkemedel och utfärda anvisningar för dem. På så vis förhindras vi från att köpa medicin som inte fungerar eller gör skada.

Respons: Många av de lagar som du benämner som paternalistiska, lagen om säkerhetsbälten exempelvis, motiveras ofta med hänvisning till skada på tredje part. I fallet med säkerhetsbälten, rör det sig om ökade sjukvårdskostnader.

Conly: Jovisst föreligger ofta kostnader för andra. Men mycket av det vi gör medför kostnader för andra, utan att vi har någonting emot det. Vi betalar skatt och en del av den summan går till att hjälpa andra och vi accepterar det. Generellt accepterar vi att så länge vi lever i ett samhälle kommer vissa saker vi gör medföra kostnader för andra, och vissa saker som andra gör medför kostnader för oss. Vi vill inte att den kostnaden ska vara alltför stor, men om den är rimlig har vi inga större invändningar mot den. Så när det gäller vissa av de här frågorna – säkerhetsbälte, motorcykelhjälm – anser jag att även om de medför kostnader för andra, är den starkaste motiveringen att rädda individen, att det är paternalistiskt. Visst påverkar det andra också, eftersom det generellt sett är sant att det mesta som är dåligt för individen kommer drabba dem runtomkring också. Men den starkaste motiveringen är att det kan rädda ditt liv, snarare än att det kommer höja alla andras skattesats med en krona per år.

Respons: Men ändå är det ju så att många av dessa lagar som är de facto paternalistiska ändå rättfärdigas utifrån skada på tredje part. Antyder inte det att den bästa sortens paternalism är den som smygs in bakvägen? På så vis undviker vi ju frustrationen som uppstår när staten säger åt folk hur de ska leva sina liv.

Conly: Visst, det är ett alternativ. Personligen föredrar jag transparens. Staten borde spela med öppna kort. Även om jag förespråkar paternalism i den meningen att jag tycker att staten borde lagstifta mot vissa beteenden, tycker jag att det är hälsosammare om det sker parallellt med utbildning. Ett demokratiskt system kräver att staten talar sanningsenligt till folket, vilket är skälet till att jag inte förespråkar så kallad libertariansk paternalism [som förespråkar incitament som utnyttjar människors kognitiva brister; Respons anm.], där man ofta bejakar mindre nobla medel. Jag tycker att förändring fungerar bättre om man talar uppriktigt med folk, utbildar dem och har regler som habituerar dem till att handla rätt. Jag tror att det är bättre att säga: »Kolla, vi hjälper dig. Vi tvingar dig inte bara att göra någonting för någon annans skull, vi tvingar dig att göra någonting för din egen skull.«

Respons: Din bok argumenterar övertygande för att människor inte alltid är så rationella, att de ganska ofta handlar oklokt som ett resultat av inbyggda kognitiva brister. Det stora problemet är enligt dig att dessa kognitiva brister innebär att vi inte alltid hittar de effektivaste medlen för att nå våra mål. Men varför i så fall stanna vid en paternalism fokuserad på medel? Varför inte en paternalism som föreskriver mål? Du nämner Högsta domstolens dom från 1967, då giftermål mellan svarta och vita fastslogs vara i enlighet med konstitutionen. Därmed förkastades lagar mot blandäktenskap. Det var inte den rådande sociala normen och Högsta domstolens beslut hjälpte till att öka acceptansen för blandäktenskap.

Conly: Jag har svårt att komma fram till bra kriterier för att fastställa vad ett gott mål skulle vara. När det gäller blandäktenskap, stämmer det att domen inte reflekterade folkviljan, men domen var baserad på konstitutionen, som i sin tur är baserad på värden som frihet och jämlikhet. Förbud mot blandäktenskap stod i strid med de värdena. Jag tror inte att det går att rättfärdiga ett påstående att ett mål är bättre än ett annat från den enskilda individens perspektiv. Därför tror jag att folk måste välja sina egna mål. Samtidigt tror jag att de allra flesta föredrar att vara vid liv hellre än att vara döda och jag tror att de allra flesta föredrar att ha god hälsa. Det är därför jag förespråkar universell sjukvård. Det är ett område som folk bryr sig mycket om, men som de inte hanterar speciellt effektivt. Och därför borde staten hjälpa till där.

Respons: Men domen från 1967 var ju baserad just på en konstitution, framtagen av filosofiskt lagda herrar. Det förefaller mig som ett typexempel på en målorienterad paternalism.

Conly: Nja, jag anser att när man stödjer frihet och jämlikhet så hedrar man på sätt och vis människors rätt att sätta upp egna mål. Det är därför vi värderar frihet, för att människor ska få sträva efter sina egna mål. Vi bryr oss om jämlikhet eftersom allas mål har lika värde och alla har lika värde i strävan efter sina individuella mål. Så jag ser det inte som att man påtvingar någonting. Jag ser det som ett erkännande att vi har rätt att bestämma våra egna mål.

Respons: Du skriver att den största konflikten i människors liv är den mellan målen de sätter upp och medlen de väljer för att uppnå dem. Men finns det inte en annan konflikt som är minst lika svår, nämligen den mellan olika mål som står i konflikt med varandra? Man kan tänka sig många fall där en viss aktivitet är både ett medel och ett mål. Mat kan ses både som ett medel för att leva länge och som ett mål genom den njutning vi upplever då vi äter den. Hur bestämmer man då vilket mål som väger tyngre – mat som är nyttig eller mat som är god?

Conly: Ja, det är ett problem. Det finns människor som älskar bergsklättring på hög höjd och vad jag förstår är bergsklättring ganska farligt. Men det spelar ingen roll. Det är värt det för dem, antar jag. De bestiger hellre Mount Everest med risk för livet än att leva i trygghet vid havsnivå. Jag anser inte att vi borde ingripa i varje potentiellt farlig aktivitet. Du har rätt, vi värdesätter vissa saker högre än långt liv. Men i andra fall finns det klara bevis för att så inte är fallet. Inom kosten finns många exempel. Det finns gott om forskning som visar att vi äter vad vi har framför oss, oavsett portionsstorlek. Om vi får en mindre portion, äter vi den och är nöjda. Om vi får en större portion, så äter vi den. Det är inte det att vi har ett brinnande begär efter en liter läsk eller enorma portioner med pommes frites. Vi får in det, vi äter det för att det finns där. Så det är inte ett mål i sig. Jag menar inte att vi borde förbjuda all läsk, för jag tror att folk verkligen tycker om den så mycket att det är värt hälsorisken. Men jag tror inte att de nödvändigtvis vill ha en liter till varje måltid, så jag anser att det är okej att ta bort enlitersmuggar från restaurangerna.

Respons: Det kommer aldrig bli möjligt att stifta paternalistiska lagar som passar alla. Hur ställer du dig till det?

Conly: Alla lagar riktar sig till majoriteten. Det betyder inte att vi borde avskaffa grundläggande friheter. Det betyder inte att vi borde göra folk till slavar om majoriteten vill det. Men vi talar inte om att ta bort fundamentala friheter. Vad vi talar om är att i många fall när vi ser till kostnad och nytta, så kommer vi se till majoritetens bästa. Vi har lagar mot stöld. Är stöld verkligen alltid dåligt? Antagligen inte. Jag kanske skulle ha det bättre om någon stal min tv, och tjuven kanske mår bättre av det han stjäl. Men vi kan inte stifta lagar som tar hänsyn till varje enskild situation, så vi säger helt enkelt: »Stöld är olagligt.« Trots att det finns fall då stöld kan vara till allas fördel. Vi har också hastighetsbegränsningar. Vissa vill köra jättefort och de kanske klarar att göra det säkert eller så kanske de kan göra det på ett sätt som bara är farligt för dem själva och inte för någon annan och de älskar farten så mycket att det är värt det för dem att köra i 180 km/h, men vi kan inte ha olika hastighetsbegränsningar för olika personer. Vi måste sätta samma gräns för alla. Och den gränsen kommer alltid vara en kompromiss. Vi skulle ha färre olyckor om vi sänkte hastighetsbegränsningarna ytterligare, men vi har bestämt att det inte vore värt det, för folk värdesätter förmågan att ta sig fram snabbt. Det kommer alltid finnas förlorare i de här kompromisserna. Men så är det när man lever med andra människor.

Respons: Vad vore en dålig paternalistisk lag?

Conly: En fråga jag ofta får är om jag stödjer paternalistisk intervention när det gäller äktenskap. Det får mig alltid att skratta, för jag föreställer mig att publiken sitter och tänker: »Snacka om ett dåligt beslut som verkligen pajade mitt liv!« Men mitt svar är nej, delvis eftersom vi ännu inte har tillräckliga psykologiska insikter för att kunna avgöra vilka som passar ihop, men ännu viktigare: Även om folk uppenbarligen fattar dåliga beslut när det gäller giftermål – 50 procent av alla giftermål i USA slutar i skilsmässa – gillar vi verkligen jakten på romans. Så det är ett fall som ansluter till din poäng om att vissa medel är mål i sig själva. Vi gillar att leta efter vårt livs kärlek, trots att vi egentligen inte är så bra på det.

Sarah Conly
När Conly fyllde 50 skiljde hon sig. Plötsligt var hon tvungen att skaffa sig en egen inkomst: »Jag var 50 år gammal och hade inget jobb, men jag hade en doktorsexamen i filosofi.« Hon fick ett tvåårigt stipendium vid Harvards Safra Center for Ethics och sedan fast anställning vid Bowdoin College. Conlys tid på Harvard sammanföll med den framstående moralfilosofens Martha Nussbaums. Hennes bok Against Autonomy – Justifying Coercive Paternalism kom ut i november 2012 (Cambridge University Press) och har väckt stor uppmärksamhet i USA.

Publicerad i Respons 2013-2