Framtidsutsikter mörka som olja

Den amerikanske miljardären J. Paul Gettys framgångsrecept löd: stig upp tidigt, arbeta hårt, hitta olja. Dagens amerikaner verkar ha lyssnat på honom: de arbetar hårt och hittar olja (och skiffergas). Att oljepriset nu är så lågt beror till en del på den globala ekonomins inbromsning, men också på den ökade amerikanska produktionen. U.S. Energy Information Administration (EIA) presenterade i en rapport nyligen tänkbara utvecklingar för den amerikanska energiförsörjningen; enligt ett av scenarierna kan USA redan 2019 exportera mer energi än det importerar. Detta får stora ekonomiska och politiska konsekvenser. Ett minskat beroende av Mellanösterns olja påskyndar den amerikanska säkerhetspolitiska omorienteringen mot Asien (läs Kina).

De ekonomiska konsekvenserna av ett lågt oljepris är också påtagliga, fastän utfallet skiljer sig åt. För en del oljeproducerande länder leder det till mer eller mindre akuta kriser, men inte för alla. Som framgår av den intervju som Fredrik Meiton gör med energiexperten Tareq Baconi i detta nummers temablock kan Saudiarabien hantera ett lågt oljepris, eftersom oljan där är så billig att ta upp. På sikt hoppas Saudiarabien sannolikt på att ett lågt pris ska leda till att energiutvinning i åtskilliga andra länder ska bli olönsam.

För ekonomierna i Väst innebär sjunkande energipriser att konsumenterna får mer pengar att handla för och att tillväxten därför tar fart. Än så länge är denna effekt inte särskilt tydlig i USA; amerikanerna har hittills sparat de pengar som de får över genom billigare energi. I Tyskland däremot är effekterna av det låga oljepriset stora. I en rapport från tankesmedjor i Tyskland, Österrike och Schweiz den 16 april hävdar författarna att förväntningarna på tillväxten i Tyskland detta år behöver skrivas upp rejält. Orsakerna till det är två: det låga oljepriset som gör att tyskarna har mer pengar till konsumtion och den svaga euron som gynnar exporten.

Här finns väl i varje fall ett delsvar på den fråga som står i fokus för Jonas Anshelms temarecension (och Naomi Kleins senaste bok This Changes Everything): varför har klimathotet politiskt blivit en icke-fråga trots att experter hävdar att 80 procent av de fossila energitillgångarna måste förbli under jord om vi ska kunna undvika en miljökatastrof? Ju mer tillgångar som exploateras, desto billigare energi, vilket gynnar en världsekonomi som fortfarande kämpar för att övervinna den recession som startade 2008. Tillväxt, sysselsättning och statsfinanser väger tyngre på den politiska agendan än klimatöverväganden, i synnerhet under en global kris. Dessutom finns det fattiga länder som i sina energitillgångar ser den enda möjligheten att övervinna sin materiella misär. Det är svårt – inte minst för det välmående Väst – att kräva att de ska avstå från exploatering så länge det inte finns någon mekanism som skulle kunna kompensera dem för uteblivna intäkter.

En annan central orsak till att det är svårt att begränsa exploateringen av fossila bränslen är att energi är ett viktigt vapen i den geopolitiska kampen – och världen har knappast blivit mer enig på senare tid. Det finns, som Tareq Baconi påpekar, även politiska överväganden bakom att Saudiarabien låter oljepriset vara lågt och inte begränsar produktionen – det är bland annat ett sätt att slå mot Iran. Ser vi till Ryssland försvagar ett lågt oljepris landets ekonomi, vilket kanske förändrar dess politik. Oljan är mäktigare än svärdet har det sagts. Att den är ett vapen i konflikter gör det ännu mer osannolikt att energitillgångar kommer att förbli orörda.