Spretande frihetsideologi med oklart uppdrag

Under 2023 kom tre miljoner invandrare till USA. När 2024 summeras väntas siffran landa på hela 3,3 miljoner, enligt prognosen från The Congressional Budget Office. Detta är en bortglömd aspekt av reptricket i amerikansk ekonomi. När stimulanser eldade på efterfrågan lyckades utbudet hänga med tack vare högre produktivitet och växande arbetsstyrka med följd att inflationen kom ner till hanterliga nivåer. Sedan pandemin har USA:s tillväxt varit dubbelt så hög som eurozonens, tio gånger högre än Japans.

Inför det stundande presidentvalet är dock invandring en negativt laddad fråga, liksom globaliseringen i stort. De troliga kandidaterna kan båda beskrivas som ekonomiska nationalister och Donald Trump förstås mest så. Fri rörlighet, frihandel och trimmade offentliga åtaganden är fjärran från den politiska dagordningen.

Den klassiska nyliberalismen från Ronald Reagans och Margaret Thatchers dagar verkar stendöd. Kulturkriget har kapat politiken och rört till höger-vänster-dimensionen. I denna atmosfär, där begreppet »nyliberal« mest reducerats till ett invektiv, är det svårt att tänka sig något mer otidsenligt – och mer välkommet – än filosofen Matt Zwolinskis och statsvetaren John Tomasis nya bok Individualisterna som går till botten med libertarianismens idéhistoria. Deras perspektiv är amerikanskt, och således högst relevant i USA:s 51:a delstat Sweden.

Libertarianismen sitter i betraktarens öga, visar Zwolinski och Tomasi. Akademiska filosofer utgår gärna ifrån Robert Nozicks bok Anarki, stat och utopi. Sedan utgivningen 1974 har den representerat libertarianismen i filosofikurser på grundnivå. Nationalekonomer pekar på Milton Friedman – med böcker som Kapitalism och frihet (1962) och Frihet att välja (1980) − som till ljudet av burop fick Ekonomipriset till Alfred Nobels minne 1976. För filosofiskt brådmogna gymnasister har inkörsporten varit Ayn Rand, vars romaner Urkällan (1943) samt Och världen skälvde (1957) har sålt i tiotals miljoner exemplar.

Bredden har varit inbyggd i libertarianismen sedan dess födelse, den ideologiska kyrkan har rymt allt ifrån radikala anarkister till reaktionärer. »Det existerar ingen tydlig och oomtvistad definition«, som Wikipedia lakoniskt konstaterar på uppslagsordet »Frihet«. Den första generationen libertarianer i 1800-talets Frankrike och England förenades framför allt i motståndet mot socialismen och i ett försvar av status quo gällande ekonomisk frihet och privat markegendom. I USA var detta hot i stort sett frånvarande. Därför kom de första amerikanska libertarianerna inte att fokusera på socialismen utan på slaveriets ondska, vikten av självägarskap och rätten till frukterna av eget arbete. Reflexerna var alltså besläktade på bägge sidor av Atlanten, men slutsatserna olika beroende på kontext. 

I begynnelsen definierade libertarianer sig som en reaktion på hot mot friheten: socialismen i Europa och slaveriet i Amerika.

I början av 1900-talet, när frågor om imperialism och väpnade konflikter spelade stor roll, allierade sig amerikanska libertarianer med den vänsterinriktade Anti-Imperialist League. Senare, efter depressionen och New Deal, förflyttades tyngdpunkten åt höger. Allianser skapades med näringslivsintressen som motsatte sig beskattning och regleringar.

På 1960-talet kretsade politiken i USA kring Vietnamkriget och frågor om ras och social rättvisa. Vissa libertarianer lierade sig med radikala vänstergrupper som Black Panthers. Men samtidigt började amerikansk libertarianism för första gången likna sin motsvarighet i Storbritannien och Frankrike. Det som förenade var värnet för ekonomisk frihet under trycket av statssocialismen.

Sverige hakade på detta politiska tåg sent, men då med besked. Skattesänkningar, avregleringar och privatiseringar genomfördes i tydligt nyliberal anda, men har sedan dess fått diffusare politiska konturer. Också här gör kulturkriget den klassiska motsättningen socialism-kapitalism svårare att urskilja.

En intressant paradox på senare år är att USA fullkomligt har utklassat resten av världen i ekonomisk dynamik, samtidigt som amerikansk politik lika fullkomligt har spårat ur. Bakgrunden till divergensen är komplicerad, men sökljuset i boken Individualisterna bidrar till att belysa mysteriet. Frihet har sin egen dialektik, föder sina egna antiteser.

Som historien visar har libertarianismen ofta varit ett slags korrektiv, i opposition mot det för tillfället upplevda hotet mot friheten. Ideologin var i stort sett progressiv och radikal på 1800-talet för att sedan ta en konservativ vändning under 1900-talet. I dag kan man säga att cirkeln sluts, när många libertarianer tar avstånd från invandrarfientlig högerpopulism. Zwolinski och Tomasi sammanfattar läget:

Den internationella socialismens kollaps i slutet av 1900-talet var som att lyfta upp ett ankare som hade samlat in de libertarianska båtarna. Libertarianismen i början av 2000-talet befinner sig på en plats där dess prioriteringar och allianser är mer omtvistade än under någon annan period under sin långa historia.

I begynnelsen definierade libertarianer sig som en reaktion på hot mot friheten: socialismen i Europa och slaveriet i Amerika. På samma sätt förstås libertarianismen under 1900-talet bäst i förhållande till vad den var emot: krig, planekonomi, välfärdsstat. Men vad står libertarianismen för i dag? Vilket hot mot friheten ska den bekämpa?

Kommunismen var oslagbar som samlande fiende. I den episka konflikten var libertarianer med självklarhet höger. Kulturkrig blir krångligare. I dagens politiska matris är till exempel fri rörlighet »vänster«, även när invandringen (som i fallet USA) gör underverk för kapitalismen.

Vissa libertarianer löser ekvationen genom att framhäva kopplingen mellan frihet och kultur. Engagemang för äganderätt landar då i motstånd mot öppna gränser, mot »woke« och »godhetssignalering«. Äganderätten ska säkra inhemsk frihet och dygd mot ett hot om yttre korruption. För dessa så kallade paleolibertarianer är frihet fortfarande frånvaro av tvång, men med respekt för traditionella moraliska och kulturella begränsningar.

Vänsterlibertarianer drivs å andra sidan främst av ett motstånd mot koncentrerad och monopolistisk makt. Bästa sättet att skapa och upprätthålla lagar blir då genom decentraliserade, konkurrerande företag. Åter andra vänsterlibertarianer omfamnar anarkismen.

Vänsterfalangen är också passionerat kritisk mot crony capitalism, hemliga överenskommelser mellan staten och privata aktörer. Ett fritt samhälle har avskaffat privilegier att använda tvång, hierarkierna och ojämlikheten som sådana privilegier stödjer. Frihet handlar om fair play och solidaritet, med minsta möjliga inblandning av staten.

Inför riksdagsvalet 2026 blir det relativt enkelt att avgöra vilka partiledare som har läst Zwolinski och Tomasi.

Även om libertarianismen är marginaliserad i dagens Sverige tycks den ha svaret på många av tidens frågor: social gemenskap, civila dygder, företagsklimat, uppgörelse med kompiskapitalism, migration som löser demografiska problem med åldrande befolkning och sjunkande födelsetal, vilka annars leder till arbetskraftsbrist och inflation.

Samtidigt kan nutidens problem och polarisering i mångt och mycket skrivas på nyliberalismens konto. Dess kritiker pekar på fenomen som hyperindividualism, marknadsskola, växande klyftor, oklara ansvarsförhållanden, korruption i spåren av svåröverskådliga privatiseringar, folklig misstro mot eliter som riggar spelet i egen favör.

Denna något svartvita motsättning behöver all historisk och filosofisk nyansering den kan få. Studien Individualisterna bidrar med både klarhet i backspegeln och gråskalor inför framtiden. Sverige skulle må bra av att återknyta till de frågor om frihetens mål, medel och gränser som präglade 1900-talets politiska debatt. Inför riksdagsvalet 2026 blir det relativt enkelt att avgöra vilka partiledare som har läst Zwolinski och Tomasi.

Libertarianismen brukade väcka känslor och kan göra det igen. Dock är det svårt att föreställa sig en repris på thatcherismen. I skrivande stund ställer det brittiska vattenbolaget Thames Water in betalningarna. Privatiseringen av detta naturliga monopol på 1980-talet kan beskrivas som peak nyliberalism. Resultatet blev stora aktieutdelningar, hög skuldsättning, eftersatt infrastruktur, miljöskandaler och slutligen konkurs.

Sådan laissez-faire på steroider har få anhängare numera. Frihetsfrågorna är brännande på andra sätt, inte minst med tanke på att demokratin i världen har backat nästan tjugo år i rad. Vilken av de rivaliserande versionerna av libertarianismen som kommer att dominera är en öppen fråga. Individualisterna hjälper läsaren att kika in i framtiden, om än med teoretiskt perspektiv och ett något omständligt språk.

Libertarianism är en mångsidig ideologi, inte av misstag utan till sin natur. Spänningen mellan progressiva och konservativa tendenser finns inbyggd i tänkandet. Varje version av läran har formats av ideologernas sociala sammanhang och personligheter. Fortsättningen lär bli lika dialektisk som det förflutna. Hur frihetens vänner formerar sig beror ytterst på vad frihetens fiender tar sig för.