Uppdaterade perspektiv på finlandssvensk historia

På mitt skrivbord ligger sedan en tid tillbaka resultatet av ett avslutat forskningsprojekt vid Åbo Akademi som finansierats av Svenska Litteratursällskapet i Finland. Det rör sig om tre vackert inbundna antologier betitlade i tur och ordning Naturen och platserna, Hushållen och tingen, samt Hemma, borta, bortom, alla försedda med undertiteln: Vardagens föränderliga rum under 1900-talet. Böckerna har sinsemellan olika redaktörer och en delvis överlappande skara medverkande författare. Fredrik Nilsson, professor i nordisk etnologi vid Åbo Akademi, skriver i det gemensamma förord som inleder varje enskilt band att de tre böckerna ska uppfattas som en helhet samtidigt som varje bok ger ett »specifikt bidrag till kunskapen om den svenska kulturen i Finland under en tidsperiod som omfattar det moderna samhällets genombrott«.  

Först som sist ska det sägas att det är tre fullmatade volymer som föranleder denna recension, totalt närmare tolvhundra sidor. Och lika imponerande som omfånget är ansatsen och arbetet bakom verken. Böckerna har samlat en uppsättning forskare från universitet och arkiv som har föresatt sig att skildra den finlandssvenska kulturen under vad de, med hänvisning till historikern Eric Hobsbawn, presenterar som det långa 1900-talet. Oviljan att fästa denna period närmare i tiden har att göra med att resonemang och källmaterial stundtals letar sig så långt tillbaka som 1860-talet, med en andra slutpunkt inte långt från våra egna nutida förhållanden. Tyngdpunkten i framställningen ligger dock på 1800-talets sista decennier fram till tiden för det nya millennieskiftet. 

Inte ens i ett aldrig så omfattande bokverk är det förstås möjligt att fånga in alla delar av något så komplext och föränderligt som en »finlandssvensk kultur«. Lika lite som det går att avgränsa en sådan finlandssvensk kontext från det omgivande finländska sammanhanget. Dessa faktum framhålls också med all önskvärd tydlighet i Nilssons förord. Snarare än att ge en definitiv bild av något som definitionsmässigt befinner sig i ett flux är avsikten med bokverket att låta de medverkande författarna bidra till att både fördjupa och problematisera en redan knäsatt bild av den finlandssvenska kulturen genom ett eget urval av material och teman. 

Med avstamp i ett digert källmaterial, som till övervägande del kommer från folkminnessamlingar som föreligger i Svenska litteratursällskapets arkiv och i Kulturvetenskapliga arkivet Cultura, rymmer de tre inbundna volymerna en mångfald ingångar till det vardagsliv och de livsformer som präglat många finlandssvenskars liv det ovan nämnda långa 1900-talet. Det som ska redogöras för är alltså inget mindre än de genomgripande förändringar som den finlandssvenska befolkningen i Finland varit med om under denna period.  Det är en utveckling som vanligen karaktäriseras med stöd av begrepp som urbanisering, industrialisering och en successivt allt mer ökad individualisering. Förändringens vindar blåste dock olika starkt, konstaterar Nilsson, och volymerna belyser därför både sega strukturer och föränderlighet.  

Ambitionen att spegla den finlandssvenska vardagen genom framskrivandet av en (visserligen ofullständig, men ändå antydd) helhetsbild gör att bokverket har vissa likheter med andra nationellt holistiska försök i samma genre.

De tre antologierna förenas av viljan att lyfta fram och diskutera sådana arkivmaterial och frågeställningar som tidigare inte har ägnats särskilt stor uppmärksamhet. Det kan till exempel handla om att i det första bandet låta skogen som resurs och levnadsmiljö för torpare, skogsarbetare och jägare ta plats framför beskrivningar av det redan väl utforskade bondehushållet. Eller om att ge en ingående bild av den finlandssvenska minkuppfödningens uppgång och avveckling – även om det också ska sägas att flera kapitel i verket avhandlar skörden, storstugan och husdjurens plats på gården. Texterna präglas dock genomgående av uppdaterade perspektiv och ett förskjutet fokus, jämfört med hur den äldre forskningen tagit sig an liknande material. Om torparen och sågverksarbetaren alltså ges företräde framför bonden och hans åker skapar de tre böckerna också utrymme för teman som sexualitet och äktenskaplig samlevnad, hushållens många ting och småsaker, liksom skolbarnens lekar och skolgårdens rumslighet. 

Perspektivskiftena och fokusförändringarna gör också att skribenterna genomgående för en dialog med sina föregångare inom ämnena etnologi och folkloristik (till skillnad från Sverige är det i Finland fråga om två olika discipliner). Böckerna rymmer därför inte bara författarnas egna beskrivningar och djupdykningar i det för varje kapitel utvalda källmaterialet, i många av bidragen löper också en upparbetad tråd som aktualiserar frågan om hur samma teman har hanterats av tidigare sagesmän, upptecknare, arkivarier och forskare. Det gör att den nutida framställningen bitvis tar formen av en kontinuerlig forsknings- och metodöversikt. Diskussionen om den tidigare forskningens blinda fläckar och ofullständiga perspektiv underlättas av att det insamlade frågelistmaterialet ofta innehåller både äldre och senare kompletteringar i form av etnografiska beskrivningar och fotografier.  

De enskilda kapitlen kan handla om allt ifrån huskurer mot förkylningar eller tydor om kommande död, traderingen av ett ökänt mordfall från mitten av artonhundratalet, eller kontrasten mellan barndomens ljusa och enkla sommarboende och den vuxnes mer gråa vardag på hemorten. Ambitionen att spegla den finlandssvenska vardagen genom framskrivandet av en (visserligen ofullständig, men ändå antydd) helhetsbild gör att bokverket har vissa likheter med andra nationellt holistiska försök i samma genre. Som svenska motsvarigheter kan anföras översiktsverk som Sigurd Erixons Atlas över svensk folkkultur (1957) och kanske än mer Land och Stad (1976) av Mats Hellspong och Orvar Löfgren, samt antologin Arbete och redskap (1971) redigerad av Nils-Arvid Bringeus. Också här har det handlat om brett upplagda verk där avsikten varit att ge läsaren en vidare ingång till det vardagliga livet och den lokala anpassningen till omvärlden; de omgivande och vanligt förekommande bruksföremålen och organisationsformerna; samt de större samhälleliga förskjutningarna.

Till skillnad från ovan nämnda verk – och deras mer sammanhållna beskrivningar och strävan efter historisk överblick – har den aktuella presentationen av den finlandssvenska kulturen i Finland ett inslag av något tillfälligt och till synes slumpartat över sig. Trots de tre volymernas delvis överlappande tematik finns det något i såväl ämnesvalen och materialurvalet som genomförandet som leder tankarna till bricolage och kalejdoskop som metodiska grepp. Det ska understrykas att denna iakttagelse inte är menad som en kritik. Snarare uppfattar jag både metodiken och skrivandet som följden av ett medvetet val. För den som på goda grunder inte vill utge sig för att beskriva, eller konstruera, en avgränsad finlandssvensk kultur, och som är mer intresserad av föränderlighet och variation än konstans, blir det också mer angeläget att framhålla betydelsen av det kulturellt rörliga, disparata och mångskiftande. 

Samtidigt tror jag inte att detta är hela förklaringen. Ofta är det en styrka när ett bokverk utgår från skribentens eller skribenternas egna intressen och sakkunskap. Men det subjektiva inslaget gör naturligtvis även något med helheten. Trots det brett upplagda innehållet är gruppen av författare bakom de tre antologierna förhållandevis begränsad. Samma skribent återkommer inte sällan både två, tre och stundtals betydligt fler gånger. Vanligen är ämnesvalen också tydligt influerade av vad respektive författare har forskat och skrivit om tidigare, ibland under en lång och aktiv karriär. I dessa fall skapas en rundgångsliknande analyssituation där det nyskrivna bidraget vilar på insända svar på frågelistor som en gång i tiden, ibland för flera decennier sedan, sattes samman och skickades ut av författaren själv. 

De tre volymerna binds alltså inte samman så mycket av ett empiriskt betingat urval som av ett begreppsligt sådant. Innehållsligt är det nämligen fråga om tre böcker som har skurit upp det omfattande och disparata folkminnesmaterialet längs med sinsemellan olika snitt. De tre banden är organiserade så att redaktörerna i en länge inledning först presenterar och motiverar böckernas övergripande teman och även relaterar dessa till tidigare forskning. Här diskuteras också det använda källmaterialet och läsaren ges en introduktion till den förekommande begreppsapparaten. De efterföljande kapitlen är indelade i större block som alla introduceras av ett antal sidor som knyter an till inledningen, samtidigt som de fungerar som en teoretisk vägledning till de följande kapitlen. 

I den första boken, Naturen och platserna, är det inledningsvis naturen, framför allt skogen, och bruket av naturens olika varierade resurser som står i fokus. Liksom i de andra delarna av bokverket vidgas perspektiven till att innefatta också andra delar av den finlandssvenska kulturen än den som tidigare tilldragit sig mest intresse: bondgårdens hushåll, sysslor och aktivitetsfält. I volymens senare delar utforskas andra tidigare mindre uppmärksammade finlandssvenska platser, som förorten och småstaden. Volymen ger även utrymme åt olika aspekter av den teknikutveckling som i hög grad satt sin prägel på det långa 1900-talet. Ytterligare ett tema är härvidlag rörlighet och kommunikation, med allt från cykelns kapacitet att utvidga landsbygdens tidigare begränsade sociala geografier, till brevskrivarnas förmåga att med pappret, pennan och orden knyta band till varandra över långa avstånd.  

Med nästkommande volym, Hushållet och tingen, är det som namnet antyder tingen och människors anknytning till den materiella världen som står i centrum. Här rör sig författarna i en mening längs väl upptrampade stigar. Inom den traditionella folklivsforskningen har redskap, beredningstekniker och verktyg ofta uppträtt som ett samlande nav för ämnets kunskapsinhämtning. Antologiförfattarna kryper dock vanligen betydligt närmare hushållens vardagsföremål än vad som varit fallet i gängse i äldre forskningstraditioner. Så får läsaren ta del av släktföremålens gemensamhetsskapande betydelser, och ibland även deras successiva utmönstring från en tidigare position som avhållet arvegods. På samma sätt låter texterna oss dröja vid de symboliska universum som går att utläsa ur några så skenbart obetydliga föremål som borgerskapets äggkoppar, servettringar och pottor. 

I den tredje boken, Hemma, borta, bortom, studeras de mer uttalat folkloristiska sidorna av det insamlade arkivmaterialet. Det som varit vägledande är också här ett inifrånperspektiv där människors egna ord och upplevelser varit utgångspunkten för forskarnas analyser. Jämfört med de två tidigare böckerna har flera av skribenterna nu skruvat upp det teoretiska anslaget. Kanske har det visavi dessa delar av materialet funnits ett starkare behov av att distansera sig från vad som uppfattas som överspelade teoretiska paradigm. Nyläsningarna av tidigare insamlat arkivmaterial, och av egna och andra forskares tidigare tolkningar av detsamma, mynnar exempelvis ut i teoretiskt avancerade skildringar av ämnen såsom idrottens heterotopiska rum. Andra exempel på teman för undersökningar är föräktenskaplig sexualitet, sovvanor, äktenskap och påtvingad arbetslöshet. Här kryssar författarna på ett lätt halsbrytande sätt mellan sådant som brödbakets rika (och inte sällan burleska) folklore och de ofta djupt kända kulturella gränsdragningar som existerat mellan de svenska och finska språken. 

Till skillnad från vad som framskymtar i andra kapitel utgör språkfrågan, och därmed sammanhängde konflikter, också ett material som pekar på en kontext som är påtagligt annorlunda jämfört med grannlandet Sverige. I språkets närhet gror både samförstånd och misstro. De många och flödande citaten visar på skolgårdssituationer och andra sociala ytor där det ibland varit svenskan och ibland finskan som varit det självklara valet för den som behärskat båda. Inte sällan har det egna förstaspråket också fått avgöra vilka man tytt sig till eller sett som sitt primära umgänge. Annars är det slående intrycket hur mycket som är sig likt när det gäller finlandssvenskt och svenskt vardagsliv under det långa nittonhundratalet. Det är svårt att lyfta fram konkreta exempel, mer än den direkta krigserfarenheten (som spelar en relativt undanskymd roll i denna publikation) där utvecklingen tagit radikalt olika vägar. 

Men vardagsspråkets förmåga att fungera både gemensamhets- och konfliktskapande kastar ljus över en historisk situation som nog kan uppfattas som främmande för många svenskar: nämligen språkfrågans förmåga att också prägla betydande delar av dagens finlandssvenska vardagsverklighet. Ett annat liknande exempel är naturligtvis de 70 000 krigsbarn som skickades till Sverige under andra världskriget. För många av dessa blev vistelsen i grannlandet i väster till hågkomster som de bar med sig livet ut. Genom deras erfarenheter blev Sverige ett fjärran som inte låg alltför långt borta.  

Men vardagsspråkets förmåga att fungera både gemensamhets- och konfliktskapande kastar ljus över en historisk situation som nog kan uppfattas som främmande för många svenskar: nämligen språkfrågans förmåga att också prägla betydande delar av dagens finlandssvenska vardagsverklighet.

Till sist ska jag lyfta två reflektioner som uppstått under läsningen. Det ena gäller frågan om vem eller vilka som författarna egentligen skriver för. Stilen varierar som sagt stort mellan det populärt tillgängliga och det akademiskt införstådda. Det senare gäller framför allt flera av bidragen i den avslutande och tredje antologin. Här skulle jag gärna sett att förordet eller någon av de tre inledningarna där redaktörerna tagit till orda hade samlat tankarna kring denna inte helt oviktiga fråga. Om det är något jag skulle vilja anföra som en brist i detta brett upplagda bokprojekt är det frånvaron av en mer enhetlig och gemensam författarröst. 

Det andra gäller (och här ska jag som maritimt inriktad etnolog erkänna att jag är partisk) det jämförelsevis nedtonade förhållandet till kust och hav. Om skogen och dess många varierade livsformer och näringar tidigare har fört en relativt undanskymd tillvaro i mycket av den äldre finlandssvenska etnologin verkar detsamma gälla för de maritima miljöerna och erfarenheterna i detta senare uppsamlingsverk. Det hade varit spännande med ett omtag också på vad folkminnesarkiven kan bjuda på för insikter om den finlandssvenska, säkerligen mångskiftande och komplexa, relationen till vad som ibland omtalas som de tusen sjöarnas land. Men båda dessa invändningar är randanmärkningar till vad som utgör ett synnerligen rikt och, vill jag tillägga, oupphörligt fascinerande trebandsverk.