Ordlekens gränser
I Maria Helena Svenssons bok om språklek möts limerickar, freudianska felsägningar och dåliga pappavitsar. Resultatet är stundtals lärorikt och mycket roligt – men vacklar mellan vetenskaplig analys och ren exempelsamling.
Människan är inte nödvändigtvis litteraturens mittpunkt
I sin avhandling i litteraturvetenskap argumenterar Ellen Frödin för att de materiella tingens betydelse har underskattats i vår förståelse av den litterära modernismen.
Kvinnliga libertiner återintar parnassen
Carin Franzén ifrågasätter renässansens androcentriska världsbild genom att lyfta fram kvinnliga författarskap som förminskats och censurerats.
Modet att skriva sanningen om sig själv
Hur gör man som intellektuell motstånd i tider av multipla kriser?
Visst lyser det om bråkstaken Lucidor
Om poeten Lasse Johansson Lucidors liv vet vi inte mycket, men om hans död är vi väl underrättade.
Kultursidornas förfall har inte skett i ett vakuum
Kritikens utveckling mot det jagcentrerade och triviala speglar en förändrad förståelse av kulturens roll i samhället.
Vem läser egentligen vem?
Läsningens förutsättningar har skiftat i tid och rum. Genom den senaste litteraturen på området visar Jesper Olsson att våra dagars läskris har en lång och komplicerad förhistoria av mediala omvandlingar.
Konsten att umgås med sig själv
Robert Walser var en litterär särling för vilken inget mänskligt tycks ha varit främmande.
Raljant om Ekelöfs liv och verk
I sin ambition att underhålla läsaren blandar Jesper Högström triviala synpunkter på Gunnar Ekelöfs författarskap med tröttsamma tirader om dennes sociala tillkortakommanden.
Harry Martinsons liv och död blir blott en projektion på väggen
Ingen har gjort mer än Johan Svedjedal för att utstaka en biografitradition som törs släppa redovisningens trygga hand. I sin biografi om Harry Martinson når han dock inte ända fram.
Visar sida 4 av 39
